Här är en skiva som jag velat skriva om i ett tag men som jag sedan glömt bort. Plattan kräver mer uppmärksamhet än vad den redan har fått då den är otroligt bra. Mannen har varit tyst ett tag sedan The Third Hand - det enda jag har hört har varit vinjettmusiken till Mad Men, vilket förde tankarna till David Holmes.

RJD2 har släppt sex skivor, fyra som solo och två tillsammans med Blueprint under namnet Soul Position. Alla är helt solida släpp och det här är inget undantag. Skillnaden är att det här har mer gäster på den här än tidigare solosläpp och att han har tagit till amerikansk folk i stilen tillsammans med de funkiga beats han är känd för. Jag gillar den här utvecklingen för till skillnad från Dj Shadow och Diplo så håller han sig fortfarande organisk och samplingsorienterad och faller inte för crunk som ovan nämnda.

På visa webbshoppar har jag även stött på att man får en tillhörande t-shirt till skivan The Colossus vilket känns som ett kul knep för att hålla oss kvar vi som fortfarande köper fysiska skivor. The Colossus är ett tioårigt jubileum som artist och det har kommit även samlingsbox som innehåller EP:n The Foil Hat. EP:n har jag ännu inte hunnit sätta mig in i, men det känns dumt att inte nämna den. Här är i alla fall första singeln Let there be horns - videon är lite arty farty men väldigt underhållande. Känns rätt kul när ens favoriter fortfarande levererar.

Spotify | MySpace

Det här är nog en av de konstigaste matchningarna jag har hört. Bei Bei är en multitalang uppvuxen i Kina som spelar det traditionella stråkinstrumentet guzheng. Någonstans i Kalifornien sprang hon på Londonbon och doldisen Shawn Lee och någonting unikt föddes - kinesisk snutfilmsjazz. Shawn är mest känd för sina instrumentala soul- och funkspår. Soloskivan Soul In The Hole och projektet Lord Newborn & the Magic Skulls från i fjol är två otroligt bra skivor att titta närmare på. Skivan, Into The Wind, skulle nog dessvärre inte vara så intressant om Bei Bei utfört den solo. Shawn Lee behövs för att ge skivan fyllighet och de två starkaste spåren på skivan innehåller dessutom vokalinslag av gästartisten och skivaktuella Georgia Anne Muldrow. Hennes säregna röst passar perfekt i den här annars omaka kompositionen. Ep:n Beauty And The Beats som släpptes som ett smakprov på fullängdaren innehåller remixer av bland andra Floating Points som även de är värda att lyssna in sig på.

Lyssna på smakprov från Into the Wind här!

J Dilla (Jay Dee) är nog producenternas producent. Sedan hans bortgÃ¥ng 2006 endast 32 Ã¥r gammal lever han fortfarande kvar och influerar artister. Fansen blir ständigt pÃ¥minda om hans storhet i Ã¥terutgivningar och samlingsskivor. I fjol kom en serie pÃ¥ tre skivor som samlade produktioner, remixer och instrumentaler som var helt lysande. Han är nog för den stora massan mest känd för Janet Jacksons fantastiska Got Till It’s Gone.

Inför årsdagen av hans bortgång har det börja hända saker både på nätet och i "verkligheten". Först ut lanserade ?uestlove på twitter att The Roots gjort hyllningar som lades upp, gratis och gott. Sedan poppade det upp en låt i samma anda från det spännande projektet Suite for ma Dukes som - om jag inte misstar mig - är en hyllning till Dillas mor som lider av samma sjukdom som han gick bort i. Intäkterna kommer att gå till en fond för forskning i det syftet. Men jag kan missta mig som sagt. Det är i alla fall ett fullt stråknummer med Miguel Atwood Furguson och Dwele på sång. Underbart! (Lyssna här)

Som om inte det är nog så lanserar Stussy en dokumentär om Dilla där flera betydande artister dyker upp och berättar om sin vän och hans musik. I och med det så sker det "Dilla-dagar" runt om i världen på Stussys butiker och det lanseras även en t-shirt som jag bara ska ha! (Dilla-t-shirten från albumet Donuts har nämligen blivit för stor). För mig kan Dilla vara den störste och i sann tonårsanda har jag nu en Dilla-låt som ringsignal.

Det här Ã¥ret har börjat starkt när det kommer till skivsläpp. Man kunde redan märka av det innan jul och jag är mer eller mindre salig. Förra veckan skrev jag om Gil Scott-Heron och nu har det kommit nyheter om nya skivor ocksÃ¥ frÃ¥n Sade, Erykah Badu och D’Angelo med smÃ¥ smakprov som följd. José James kanske ännu inte nÃ¥tt ut till en lika stor publik som ovan nämnda trio men ha hÃ¥ller definitivt en hög kaliber.

Förra skivan The Dreamer är inte annat än ett mästerverk. Produktionen på den var organisk och jazzig medan José levererade sin sång nästan viskande. Jag gillade hans approach med ett jazzigt sound och hip-hop-attityd och inte vice versa som brukar vara fallet. En av de bästa låtarna där var till och med en Freestyle Fellowship-cover.

Nya skivan som kom i måndags, Blackmagic, har en mer broken beat-touch vilket känns aktuellt och utvecklande. Fans av Gilles Peterson, Sa-Ra Creative Partners och Build an Ark kommer inte att bli besvikna. Produktionen är signerad Flying Lotus, en av de för mig just nu mest spännande producenterna som har en hel del intressant på gång i år. Skivan har ännu inte poppat upp på Spotify än men det finns en del intressanta remixar på titelspåret.

Hemsida | MySpace | Spotify

Jag gillar inte när hip hop låter retro, old school, true school eller golden age. Jag gillar hip hop när det låter hip hop. För några år sedan bubblade det på västkusten kring Death Row när det fortfarande levde. Talangerna fanns där men kom inte riktigt fram. Artister som Xzibit, Planet Asia och Phil the Agony (världens bästa artistnamn!) är de mest framträdande i crewet Strong Arm Steady som i onsdags släppte Stoney Jackson. Namnet antar jag har att göra med att Otis Jackson (aka Madlib) alltid är stenad enligt egen utsago. Känns lite tråkigt att sådant fortfarande ska vara häftigt, men men.

Helt ärligt så hade jag inte lagt speciellt märke till dem förrän singeln One Step släpptes med Sverigeaktuelle Talib Kweli förra året, och som är stenhård. Stones Throw-labeln, som Strong Arm Steady ligger på, har pushat hårt i sin podcast med nya låtar från kommande albumet som ännu inte gjort mig besviken. Dessa låtar och det som har hamnat på Youtube fick i alla fall mig att beställa vinylen.

Äntligen om man får säga så. 15 år har gått sedan vi har fått höra något nytt men nu är det på gång. Gil Scott-Heron slog igenom samtidigt som Last Poets under det arga 60-talet. Musiken har alltid var politisk och självutlämnande och korsat mellan spoken word och soul. Det är det senare som man man vill lyssna mer på även om The revolution will not be televised fortfarande träffar rätt. Men det är i soulballader som Home Is Where The Hatred Is som man verkligen blir rörd och förstår varför det kallas Soul. Flera år har alltså gått och Gil Scott har kämpat med ett missbruk som har fått hans fans att tappa hoppet. En greatest hits-skiva dök upp i fjol och det kändes nästan som en gravruna.
Men nu efter flera Ã¥rs tystnad satt jag och lyssnade pÃ¥ en ny podcast och fick höra att en ny skiva var pÃ¥ gÃ¥ng. Det jag kunde höra direkt var att produktionen kändes uppdaterad till 2010 och pÃ¥minner om 4 Hero men jag har ännu inte hittat vem som ligger bakom den. Skivan, I’m New Here släpps den 8 februari, men jag tänker i alla fall boka upp en redan nu. Till dess tänker jag titta pÃ¥ videon till lÃ¥ten som fick mig hoppfull igen och surfa in pÃ¥ hans myspace och tjuvlyssna. Detta kan mycket väl vara redan Ã¥rets soulsläpp utan att ta i.

"Hip Hop, Reggae in a Dancehall Style" - samplingar från Sverige hör inte till vanligheten. För x antal år sedan lånade DJ Shadow av Pugh Rogerfeldt på Endtroducing och för några år sedan kände man rätt tydligt igen Doris på MadLib-producerade MadVillian-projektet. De här låtarna var rätt avlägsna och man hade inte riktigt en relation till dem.
Terry Lynn damp ned med singeln Jamaican Girls nu i veckan och får en chans till speltid även här på Skivkoll tack vare sin produktion. Användandet av Dr Albans No Coke fungerar utmärkt och känns lika fräscht som det gjorde i skolmatsalen på lågstadiets juldisko.
Terry Lynn är något så ovanligt som en hip-hopartist från Jamaica som har ett alldeles säreget hårt sound som hon introducerade för oss på debuten Kingston Logic 2.0 från 2008. Jag har inte ännu fått rätt på den men singlarna var inte att bli besviken på - hon är stenhård. En video från den plattan är inspelad i ett slakthus utanför Kingston och flera grisar får stryka med. Den tänker jag inte länka till för att inte stöta folk så den får ni kika in själva.
Här är några låtar från nya skivan som inte har släppts än

MySpace | Hemsida | Spotify

South Rakkas Crew har skapat ett buzz under de senaste åren med en rad 12:or, remixar och mixar. Kolla gärna upp deras Good Life mix som de gjorde för klädmärket med samma namn och släpptes som podcast. Stilen är blandad och sträcker sig mellan hip-hop, ragga och electro.

Strax innan jul lades det upp på gruppens labelsida Mad Decent (som ligger bakom MIA, Santogold, Major Lazer och nu senast har ett samarbete med Robyn på hennes nya skiva), att de skulle släppa en gratis skiva till nyår. Självklart blev det försenat men släppet dök upp på måndagen. Bland gästerna skymtar bland andra Capleton och Killa Queenz. De senare presenterades i den här teasern.

Hämta skivan gratis | Hemsida | MySpace | Spotify