Mer Jack White för er som inte ledsnat på musikvärldens intressantaste rockstjärna! Klicka här för att se honom leverera en galet intensiv version av Freedom at 21 (en av mina favoritlåtar på solodebuten Blunderbuss) och här blir han intervjuad av Buzz Aldrin (japp, astronauten) i Interview Magazine. I intervjun dissar bl a White Guiness Book of World Records för att dom nekade White Stripes världsrekordet i "Världens Kortaste Koncert" (på Kanada-turnén bestod en av spelningarna av en endaste ton).
CocoRosie var en av dom artister som försvann ur mitt flöde när Spotify exploderade för några år sedan. Under några månader så var mentaliteten att "om det inte finns på Spotify så existerar det inte". Arcade Fire försvann av samma anledning men kom tillbaka eftersom dom släppte nytt medan systerduon har hållit en låg profil.
Fram tills nu! För några dagar sedan kom We are on fire, en trip-hoppig singel producerad av TV On The Radios Dave Sitek.
Det känns bra. Det har vart alldeles för lite freak i mitt liv på sistone.
Ett blodigt pentagram i en pizza, en blaxploitation-hjältinna som öppnar eld på grafisk design i en nedgången källare och en låt utan någon egentlig refräng. Men det ser snyggt ut och det låter bra.
J. Tillman (f. d medlem i Fleet Foxes) skulle friktionsfritt kunna kliva från indiemusik till indiefilm.
Jag har fruktansvärt motstridiga känslor till det här. Bonnie "Prince" Billy har släppt en video till en uppdaterad version av hans dödsångest-klassiska goth-country-ballad I see a darkness. En låt som jag haft på top 3 av bäst-någonsin överjävligt länge nu.
Min första impuls, alltså det första ordet jag tänker på när jag hör dom inledande tonerna av I see a darkness (2012) är lustmord.
Min andra impuls eller kanske känsla kommer när jag ser Will Oldham, mannen bakom monikern, dansa fram längs gatorna. Och den känslan är att den här mannen är ett geni. Och vem är jag att ifrågasätta ett geni?
Klicka er raskt till NY Times hemsida och låt ett geni dansa dig lycklig!
Det måste vara förjävligt att göra en fantastisk debutplatta. Då står du där med ett gäng trogna fans som förväntar sig att andra plattan ska låta exakt som den första.
Emmy the Greats debutalbum First love var den bästa lo-fi musiken jag hört sen Moldy Peaches. Jag kan erkänna att uppföljaren Virtue växte på mig men jag hade önskat att den var mer avskalad och… Ja, lite mer som första skivan.
Det har blivit mycket Jack White för mig på sistone. Jag har sett honom i rockdokumentären It Might Get Loud och White Stripes-filmen Under Great White Northern Lights, läst intervjuer i både Uncut och New York Times, och lyssnat ohälsosamt mycket på alla hans projekt.
"I’m not good for you, I know but I need this" mässar Jonas Schwartz på Ideas, första singeln från hans kommande fullängdsdebut Six.
Jag hade tappat bort Markus Krunegård. Någonstans efter Hets lekfulla punk och hans fantastiska debutskiva Markusevangeliet tappade jag intresset. Hans live-framträdanden var långt ifrån övertygande och beslutet att släppa två skivor som uppföljare stank av hybris. Än värre var det att finna hybrisen omotiverad. Ingen låt på hans senaste plattor var i närheten av Jag är en vampyr, eller Ibland gör man rätt, ibland gör man fel. Lägg därtill att mitt första intryck av hans senaste singel Everybody hurts var "meh" så vet jag inte riktigt vad det var som motiverade mig att ta mig till Obaren för två torsdagar sedan och se Krunegård uppträda för Com Hem Sessions.
Tenacious D’s självbetitlade debutalbum från 2001 träffade rätt för många unga fans. Undertecknad inkluderad. Skivan var helt enkelt lite bättre än vad den hade rätt att vara. Hade Jack Black och Kyle Gass bara spelat in låtarna i sin ursprungliga avskalade akustiska form, så som dom framträdde dem på HBO-serien som började det hela, så hade skivan troligtvis fortfarande sålt som smör.
Det har varit tyst om Rilo Kileys f d sångare Jenny Lewis ett tag nu. Och det är fortsatt tyst.
Förjäkligt. Lewis senaste projekt Jenny & Johnny slog aldrig an någon gnista i mig men hennes två första solo album har några av mina absoluta favoritlåtar i genren alt. country.
