Kanadensaren Michael Milosh har släppt sitt tredje album iii. Det är en fluffig, välpolerad samling låtar som inte gör så mycket väsen av sig. Inget sticker ut eller gör motstånd. Det är inte dåligt, men ganska tråkigt. Det krävdes många lyssningar innan jag ens tänkte på sången. 
Innan dess var Miloshs väna falsett bara ett av instrumenten. Den försvinner i alla mjuka lager av trummaskiner, gitarrer, stråkar och syntar.
Jag kommer nog inte att göra mig av med skivan, men kommer nog mest att använda den som bakgrundsmusik och det är kanske så den passar bäst.
Nu har jag svårt att vara helt objektiv, men jag ska försöka.
Skotten James Yorkston släpper nu sin fjärde soloskiva When The Haar Rolls In. Det känns som att återse en kär, gammal vän.
Han är en av artisterna kring skivbolaget Fence Records, som var väldigt omskrivet för ett par år sedan. Till skillnad från andra uppskrivna små bolag och artister har James lyckats undvika att bli sönderälskad och fortsatt släppa bra musik. When The Haar Rolls In är en samling vackra sånger. Det är ungefär så det är.
Första gångerna jag lyssnade på skivan letade jag efter andra artister att jämföra med. Saken är den att när jag lyssnat ett tag så kom jag på att jag slutat leta efter referensartister. Jag lyssnade bara och slogs av hur bra det var.
Om man ändå ska komma med någon jämförelse, så tycker jag att Will Oldham finns ganska nära till hands. Men instrumenteringen och arrangemangen på James Yorkstons skiva gör att den blir något helt eget. Världens bästa skiva just nu.
Det har varit en massa snack om skägg på sistone. Så här kommer ytterligare ett band där det är ett par medlemmar med ansiktsbehåring. Om man istället ska koncentrera sig på musiken Dr Dog gör är det lätt att tänka på psykedelisk sextiotalspop. Många har dragit referenser till det kända brittiska bandet från Liverpool (Beatles) och det finns onekligen likheter, men det är väl å andra sidan ganska många popband som låter/låtit som dem de senaste fyrtio åren.
Hur som helst så gör [simpletag]Dr Dog[/simpletag] trevlig musik. Den känns inte så polerad som mycket annan musik och dessutom har bandet ett rykte om att vara bra liveband. Du ges möjligheten att avgöra själv när bandet kommer till Sverige i november. De spelar i Stockholm den 15:e, Malmö den 16:e och Göteborg den 17:e. Jag kommer i alla fall att vara där.
Det är söndag och jag sitter huttrandes och och äter frukost på balkongen. Det är ju trots allt augusti, men vädret har varit bättre. Men så får jag Up Against The Wall med The Be Good Tanyas i lurarna och en liten solstråle letar sig fram. Den försvinner visserligen ganska snart igen, men det räcker för att förgylla min dag. Ibland behövs det så lite för att allt ska kännas mycket lättare.
Jag har en bekant som pratade om hur skönt det vore om man hade Lucinda Williams
väntades hemma så hon kunde sjunga ett par sånger när man kom hem från jobbet.
Ju mer jag tänker på det ju mer stämmer det.
"Everytime my tears have ever fallen I keep ‘em in my pocket for a rainy day so when it’s pouring I take them outside I let the rain start washin’ my tears away", som Kasey Chambers sjunger i On a Bad Day.
Nu skiner solen!
Jag gillar Rod Stewart. Jag har nog alltid gjort det. Kanske har jag blivit så gammal(?) att jag struntar i vad som är rätt/fel att tycka om eller så handlar det om att jag kommit upp i åldern då man uppskattar [simpletag]gubbrock[/simpletag].
Av en slump var jag på en loppis för ett tag sedan och kom hem med ett par medfarna exemplar av Every Picture Tells A Story och A Nod Is As Good As A Wink – två skivor från Rod’s bästa år.
Ibland vill man bara ha något annat. Något nytt.
Mitt senaste fynd är Riba Dempel från det lilla holländska bolaget Otrabanda Records. Det är en svängig samling inspelningar från tidiga femtiotalet med lokala artister på den lilla ön Curacao norr om [simpletag]Venezuela[/simpletag]. Musiken är en gumbo av afrikanska, västindiska och europeiska influenser. För en novis påminner det en del om Buena Vista Social Club och skivorna som kom i samband med den filmen.
Plattan är ett utmärkt sällskap under varma, soliga sommardagar och kvällar. Jag har både provat att olja in utemöbler och att dricka pastis när jag lyssnade på skivan och det gick utmärkt.
Försök att få tag på ett exemplar. Det är inte omöjligt att den även kan förgylla både hösten och vintern.
