För ganska exakt ett år sedan kunde ni läsa om deras singel Hoppas hoppas, som nu tillsammans med ett dussin andra låtar format albumet Otecknat. Bara på låtsas fortsätter visa var det musikaliska skåpet ska stå, och det märks tydligt med välproducerade inspelningar som erbjuder det mesta inom funk, soul, rap och refränger som tenderar att sätta sig.
Influenserna är många men det unika med bandet blir uppenbart när mixen hanteras på ett kreativt sätt. Toppa med lite blåsinstrument så är kompotten fulländad. Groovet är genomgående fastän många av låtarna skiljer sig åt i stil, vilket även gör det behagligt för helheten.
Med risk för att upprepa mig själv så är Bara på låtsas nio grabbar från Karlstad. De har spelat sig igenom Sverige sedan 2007 och resultatet av allt arbete släpps nu i form av debutalbumet Otecknat. Bandet har inlett ett samarbete med Sony Music som står bakom distributionen av skivan.
Releasefest kommer äga rum på Underbara Bar i Stockholm den 14/3 med Musikkollektivet som förband.
Lyssna på ett smakprov på Soundcloud!
Tiomannabandet Bara På Låtsas med rötter i Karlstad är inne på sitt femte år som band.
Med funkens svängiga rytmer som grund kompletteras det med soulkänsla, hiphop och blåsinstrument som gör att de presenterar en helt egen stil, och skapar fest både på scen och i hörlurarna. Texterna är uteslutande på svenska där frontmännen Niklas Lund och Joel Molang förmedlar budskap som många kan relatera till.
Stockholmskillen Jens Duvsjö går under artistnamnet Duvchi, och låten Turtleduvs blev under hösten 2011 utnämnd till årets låt enligt P3. Hans sköra, ljusa röst som till viss del påminner om Alexis Taylor – sångaren i Hot Chip, tillsammans med ett sound som osökt förde mina tankar till Salem Al Fakir bildar en snygg kombination. Detta tillsammans med en stil som känns väldigt tidsenlig kommer nog leda till att vi kommer få höra mycket mer av Duvchi.
Duvchi jobbar just nu på sitt första album som vi hoppas på att få höra inom kort. Lyssna nedan!
I tre års tid har jag förväntansfullt längtat efter en ny skiva med The Kooks, och självklart hoppats att det ska hålla samma klass som deras föregående album Konk. En stor anledning till att jag lyfte det tidigare albumet till skyarna kan visserligen ha en del att göra med att jag köpte skivan under en roadtrip i USA som därför automatiskt kopplas till goda minnen. Likväl så är Konk en fantastisk platta.
