Jag är lite sent ute men ja, story of my life. Jag hade ändå inte uppskattat Splazsh när den släpptes 2010. Det är först dom senaste månaderna som jag på allvar fått upp öronen för musik utan varken text eller klassiska popstrukturer.

Mer genre-kunniga än mig har säkert en namn för den här typen av musik men jag vill samla den under paraply-genren "Anti-Pop". Actress musik står inte framför dig och skriker efter uppmärksamhet. Den pratar inte oavbrutet i ditt öra om hur det känns att få sitt hjärta krossat eller hur mycket den älskar någon. Istället för envälde: samvälde. Istället för scen: symbios.
Tryck på play på någon låt av Actress, Godspeed You! Black Emperor eller Dan Deacon och låt musiken gå in i pulsen på dig. Öronen kan vila.