Viss musik gör sig bättre i kyrkor.
Förra året hörde jag Emmy the Great framföra låtar från sin då nysläppta skiva Virtue i St Pancras Church i London. Emmy the Greats fästman lämnade henne för att bli missionär och texterna, i synnerhet hjärtekrossande Trellick Tower väver in kristen mytologi i en berättelse om ett förhållande i upplösning.
Samma år hörde jag Laura Marling på en StayOutWest-spelning i Annedalskyrkan. Det är något med återhållsam alt-country i Guds hus som bara funkar friktionsfritt för mig.
Jag är inte religiös men där och då kan jag lite fatta grejen. Tillhörigheten, att vara en del av något större än en själv. Andningspausen av att fatta att här och nu är bättre än allt det möjliga därute.
Ja, ni hör ju den närmast påfrestande sentimentaliteten i det hela. Men det är väl ungefär samma som att bli pålurad Gud. Ingen annan kan göra det åt dig. Det går bara att upptäcka själv.

På fredag spelar Christian Kjellvander och EP’s Trailer Park i Allhelgonakyrkan i Stockholm. Det lär bli religiöst bra.

Christian Kjellvander – Long distance runner