Solen sken, basen dunkade i våra bröstben och De La Soul satte igång festen på festivalen. Det spelar ingen roll att de såg ut som om det blivit lite för många ostbågar i tv-soffan, eller att de helt saknade scen-show. Ibland krävs det inte mer än ett par glada hip-hop-gubbar med lite gamla party-tricks i bakfickan för att få marken att gunga.

Innan De La Soul bjöd Deportees  på mäktiga melodier och norrländskt mellansnack. Jag är inte deras största fan, men började faktiskt undra lite varför jag inte är det.

Florence med sina maskiner var nästan en religiös uppenbarelse i vindfladdrande tunika. Hennes popsoulopera har bra rysningspotential live, synd bara att den är så odynamisk.

Nu bär det av till trädgården för klubbspelning med El Perro Del Mar, om det får ni höra mer imorgon!