I februari nästa år släpper Lambchop ett nytt album. Ett första smakprov från kommande Mr. M finns redan att lyssna på och jag måste säga att If Not I’ll Just Die låter lovande. Lambchop kommer även ge sig ut på en Europaturné som gör besök i Malmö, Göteborg och Stockholm i mars månad.
Jag är väldigt nöjd med att jag börjat odla Twang Sessions på lördagar till ett stammishak. Nu senast var det inte mindre än tre akter och den första, Sams’s Float, var för mig även den bästa.
Sam’s float spelade bara två låtar (åh, återhållsamheten!) och har än så länge också bara två låtar uppe på för lyssning.
Tyvärr lämnar produktion lite att önska men han har en bra röst som ligger någonstans mellan Sufjan Stevens och The Kooks sångare Luke Pritchard.
Jag håller koll på Sam’s float så watch this space.
BONUSMATERIAL: Ikväll spelar The Antlers på Debaser Slussen. Jag har lyssnat okristligt mycket Hospice och kommer självfallet vara där. Det borde ni också. Alltså ni som tycker såhär.
I tre års tid har jag förväntansfullt längtat efter en ny skiva med The Kooks, och självklart hoppats att det ska hålla samma klass som deras föregående album Konk. En stor anledning till att jag lyfte det tidigare albumet till skyarna kan visserligen ha en del att göra med att jag köpte skivan under en roadtrip i USA som därför automatiskt kopplas till goda minnen. Likväl så är Konk en fantastisk platta.
”Nåja, vad är väl en bal på slottet? Den kan vara dötrist och långtråkig och alldeles, alldeles underbar.” Citatet poppade upp i mitt huvud när jag tänkte på hur fruktansvärt slätstrukna ballader ofta är och på vilken potential genren egentligen har. Caroline är alldeles underbar. Mörk och dramatisk, men underbar. Genre: suggestiv pianopop. Tre minuter in i låten finns ingen återvändo, då är det bara ta ett djupt andetag och förbereda sig på höstens mest känslomässiga stick. Vill man lätta upp stämningen kan man alltid sjunga med lite.
LÖFTET OCH MONSTRET Det är min första november på Gotland, och jag är besatt av solnedgångarna. Solen avslutar sin korta resa över himlen med den ena spektakulära sortin efter den andra. Ibland är ön omsvept av tunga dimsjok, och dagen övergår i kväll i enbart gråa nyanser, men oftast lämnar solen discofärger efter sig som speglar sig i havet långt efter begravningen. Igår var en sådan dag. Jag var på väg till jobbet med Promise And The Monster:s nya skiva i hörlurarna när sjukhushelikoptern dök upp vid horisonten. Allt eftersom den närmade sig blandade sig bastonerna i musiken med ljudet från rotorbladen. I bakgrunden flammade horisonten i orangea toner och mörka moln. Dorothy nådde sitt klimax precis när helikoptern svängde in mot landningsplattan och jag tänkte att det här är livet och musik när musik är större än livet.
Jag älskar mash-ups. Girl Talk, DJ Earworm, smart casual, Cowboys vs Aliens. När en person vänder sig till en annan och säger "varför nöja sig med en genre" är jag genast där för att starta den långsamma eskalerande applåden.
Den talangfulle och produktive Monty är återigen albumaktuell med dramatisk popmusik under namnet 1000 år senare som släpptes i mitten av oktober. Efter albumsläpp och dithörande intervjuer och recensioner fick Skivkoll en intervju med David Pagmar som är Monty.
Ny singel från Bob Hund med det spektakulära namnet Harduingetmankandansatill?! Inte nog med det! SVT kommer att visa en timmeslång film om och med Bob Hund den 17 december. Osett material utlovas!
Ifjol föll jag som till marken när jag för första gången hörde The Fresh & Onlys album Play It Strange. San Fransico-bandet spelar rock i gränslandet till melodiös shoegaze med magiska gitarrslingor som svänger sig fram genom låtarna. Jag var förtrollad av Play It Strange och det är fortfarande det albumet som går hetast i min ipod. Tidigare i år följdes det albumet upp av epn Secret Walls.
“The Sound Of Arrows epic debut album Voyage is out now!” Så står det på duons hemsida. Det är ganska vågat att kalla sitt eget debutalbum för epic.
Hur som helst vill jag ändå utbrista äntligen! Jag har velat höra mer ända sedan Nova släpptes i våras, men jag har stått och stampat, lyssnat på Magic och Nova oförskämt många gånger och snällt väntat. Jag beskrev en gång deras musik som att kliva rakt in i ett Disneyslott. Och jag håller fortfarande med mig själv.
