Anna Ternheim har alltid vart någon som jag borde engagera mig i mer än vad jag hitills gjort. Hon gör fantastiska avskalade covers på bra låtar (Shoreline, Anywhere I lay my head, och hitills osläppta Min kropp är en bur (My body is a cage) och jag har sett henne live och gillat det skarpt.
Det låter lite märkligt, men jag har faktiskt hört Henrik "Double H" Hansson rappa sedan han var 17 år gammal. Förmodligen var det han som en gång fick mig att uppskatta Mobb Deeps regniga och monotona asfaltspoesi. Idag är han både kock och rappare och fortsätter på nya skivan Afterwork enträget leverera högkvalitativ hip-hop som luktar mer öst- än västkust – mer rakade, gungande huvuden och avslagen bärs än bling-bling, brudar och bilar. Men lite dans och sex finns det minsann också där i ryggsäcken! Här är första singeln Shut Up.
Som ett led i att hylla the Record Store day-evenemanget the Black Friday kommer grunge-gurun och frontmannen i återuppstående Soundgarden, Chris Cornell, att släppa en akustisk liveskiva. Skivan döpt till Songbook kommer endast att släppas på vinyl och innehålla 16 låtar. Låtlistan kommer bestå av en blandning hämtad från Chris Cornells tid i Temple Of The Dog, Soundgarden och Audioslave, samt från hans soloprojekt och två covers, Led Zeppelins Thank You och John Lennons Imagine. Cornell gjorde 2006 en, i det närmaste kultförklarad, akustisk spelning på O-baren, Stockholm och sett till kvaliteten på materialet därifrån kan Songbook bli en live-skiva utöver det vanliga. Songbook släpps den 21 november.
Här kan du höra Like A Stone live från O-baren i Stockholm:
New Jersey-bandet Real Estate som 2009 kom ut med sin självbetitlade debut släppte nyligen uppföljaren Days. Till skillnad från den tidigare lite löst sammanhängande Real Estate lyckas bandet på nya skivan fila till en del av de lite yvigare kanterna till en skarpare, bättre och mer konsistent helhet. Låtarna är påfallande enkla sammansättningar som drivs framåt av malande gitarrslingor, stadiga trummor och en väl avvägd dos reverb. Associationerna är många men inte sällan påminner musiken på Days om Pavement och även bitvis om The War On Drugs, men med tydligare drag åt garage-surf hållet.
Man kan inte vara först med allt.
Brooklyn-bandet The Antlers släppte sin första skiva redan 2006 men jag väntade tills förra veckan med att upptäcka dom. En storstilad upptäckt får man säga. Hospice från 2009 är inget mindre än ett modernt indie-mästerverk. Ljudbilden är suveränt fjäderlätt, melodierna klockrena och texterna emotionellt uttömmande.
Hospice röda tråd är olycklig kärlek och The Antlers använder historien om en obotligt sjuk patient och en sjukhusvårdare som metafor. Rakt igenom är det oerhört välskrivet. Hospice är så bra att texthäftet alone rättfärdigar skivpriset.
Förra veckan hade jag bestämt mig för att bara prata enskilda låtar. Jag hade inbillat mig själv att skivans tid är över. Men Hospice håller rakt igenom och alla små bitar blir till en stor fin berättelse. Ibland kan man bli så himla glad över att ha så fel.
Nyligen släppte ett av årets mer hypade genombrott Lana Del Rey sin första singel Video Games/Blue Jeans. 24-åriga Lana Del Rey, eller Lizzy Grant som hon egentligen heter, är som ett möte mellan botoxad vintage-glamour och modern indiekultur. Video Games har också hittills fått ett varmt mottagande både på internationella topplistor och bland mer svårimponerade musikkoftor.
Från och med den här krönikan vill jag markera en förändring. Hädanefter kommer jag skriva om låtar istället för skivor. Jag kan uppskatta albumkonsten till en skiva men förhållanden, minnen och känslor har jag för enskilda låtar.
Här kommer den ocensurerade videon till Maskinens nya singel Krossa alla fönster. Den är redan borttagen från YouTube om man säger så.
För oinvigda beskrivs Nika Roza Danilovas projekt Zola Jesus bäst som ett hopkok av olika musikaliska influenser. Stilmässigt en slags musikalisk kökkenmödding där opolerade operainslag glider runt på synthmattor med gothkonturer i kanterna. Nysläppta Conatus är inget undantag. Zola Jesus andra fullängdare följer samma uttrycksfulla mönster som förra årets mäktiga debut, Stridulum III.
