All musik har sin tid. Det finns musik att gråta till, det finns musik att dansa till, det finns musik att dricka te till och det finns musik att dricka rosévin till. Göteborgsbandet The Elliots gör musik för mulna höstdagar. Musik för brasor, grovstickade halsdukar och stora tekoppar. Så varför skriver jag om dem nu? Jo för att de i dagarna släpper sin andra skiva, Love / Decay. 

Någon borde sagt stopp. Någon borde ha insett att det här är som att lansera en ny Fanta-smak i december. För detta är pärlor för sommarsvin. The Elliots sångare Petur Olafsson har en basröst som ger mig varma kårar.  Det låter lite U2, The Killers, Coldplay och ibland till och med Nick Cave. Jag tänker också på Starsailor, ett annat svenskt band som hållit mig sällskap under mörka novemberkvällar. Allra bäst låter det när Peturs röst kompletteras med Camilla Leierths ljuva stämma i duetterna Totally Wrong och When Evil Happens. Då blir 1+1=11 och jag hoppas att The Elliots fortsätter åt det hållet. Men framförallt hoppas jag att de släpper sin nästa skiva i oktober. 

www.theelliots.se

När vi ändå talar om höstmusik kan jag förresten meddela att hela Bon Iver:s nya skiva (behändigt betitlad Bon Iver) finns att streama på Guardians hemsida nu. 

Till sist känner jag att det är på sin plats med ett musiktips som passar bättre till solbränna och India pale ale. Med risk för att det bara är jag som har missat det amerikanska bandet Ratatat vill jag påstå att veckans måste är deras skiva Classics från 2006. Instrumental poplycka med elektroniska handklapp. Lyssna först på Wildcat och Loud Pipes.

Ratatat – Classics på Spotify