I BACKSPEGELN: Vi skriver mycket om ny musik här på Skivkoll. Och det är fint för det finns ju så fantastiskt mycket fin, oupptäckt musik där ute.
Men ibland tänker jag göra det oväntade och se tillbaka. Då och då kommer jag att presentera de få skivor som fått full pott av mig. De ovanliga skivorna som jag återkommer till. De skivor där alla låtar håller.

Först ut är I see a darkness av Bonnie ‘Prince’ Billy.

I see a darkness var Will Oldhams sjätte album och det första där han använde Bonnie "Prince" Billy som pseudonym. Det är ett gotiskt, tidlöst mästerverk som ligger på flera ”Best Of”-listor. Bland annat har den fått 10/10 av Pitchfork. Där kan man säga att jag och hipsterna är rörande överens.

Skivan släpptes i 90-talets skymningsdagar och är becksvart. I titelspår, lyrik och melodi.

Titelspåret är skivans mest självklara och omedelbara låt (hör Johnny Cashs version här) men min personliga favorit har med tidens otaliga lyssningar blivit Nomadic Revery. När den lyfter in i ett kaos av stämmor vid 2:10 blir jag alldeles salig. Jag glömmer helt bort allt annat och försvinner in i musiken. Sen att det där fantastiska partiet börjar med textraden ”Oh all around a left buttock”, det är något jag lärt mig uppskatta med åren.

I see a darkness finns inte på Spotify.