Den 15 februari fyller Nebraskaestradören och låtskrivaren Conor Oberst 31. Samma datum släpper även hans Bright Eyes bandets sjunde fullängdare The People’s Key, den första sedan 2007 års Cassadaga. Redan nu går det emellertid att lyssna igenom skivan via NPR:s hemsida.
Brittiska bandet Esben and the Witch “mardröms-pop” har rönt stora framgångar i deras hemland. Både NME och Q Magazine har öst lovord över Brighton-trion och som förband till Foals, Deerhunter och The XX har dom nått en större publik.
Idag släpps debutalbumet Violet Cries.
När Bon Iver skrev låtarna till 2008 års kanske bästa album For Emma, Forever Ago bodde han under tre månader ensam i en avlägsen skogsstuga mitt i vintern. Var Lia Ices bott under skapandet av nya skivan Grown Unknown är för mig ännu okänt, men att döma av musiken föreställer jag mig att hon spenderat sin tid vid en porlande bäck i en skogsglänta under foten av ett snöklätt berg. För det är onekligen betagande vackert.
”3-spårs-EPn Wonderland Sessions spelades in av Sidewalk under tre dagar kring årsskiftet 2010/2011. Vilse i ödemarken fann bandet en tillflyktsort inredd med enbart musik. För att överleva plockade medlemmarna upp varsitt instrument och började spela…"
Svenska Sidewalk har ett motto, “moving forward, thinking sideways”. De har just släppt sin liveinspelade EP Wonderland Sessions som består av tre låtar. Jag är överraskad, för de är inte många som lyckas leva eller göra musik efter sitt motto, vilket Sidewalk bemästrar.
Jag är fullt medveten om att bandnamnet, omslagen och den mysfolkiga Grey’s Anatomy-musiken inte är det häftigaste som dunkat i ett par lurar. Men jag kan verkligen inte värja mig mot The Weepies lagom friktionslösa vemod och snyggt panerade mogna stämmor på ytterligare en myspysig skiva. Som folkmusik tolkad av folk som har för mycket tid och pengar. Ändå kan jag inte värja mig, och bara öppningsspåret Please Speak Well of Me på senaste skivan Be My Thrill är väl värt den skammen. Det är inte ofta man hittar nya låtar till sin begravning.
Här nedan har vi videon till titelspåret, Be My Thrill.
Det är den allra tråkigaste tiden på året. Iskalla vindar, snömodd, halka. Utomhus går allt i gråskala och det är alldeles för långt kvar till sommaren. Men allt blir faktiskt lite bättre med bra musik i lurarna. Och något som kan sätta stämning på det dystraste av landskap, är en härligt episk postrockdänga.
Denna vecka påbörjar Mogwai en rejäl världsomspännande turné. Postrockbandet från Glasgow släpper sitt sjunde album, Hardcore will never die, but you will, den 14 februari på Rock Action/Sub Pop. Turnén landar i Göteborg den 1 april och i Stockholm den 3 april. Missa inte!
Här är den senaste videon från Lykke Li: I Follow Rivers, regi av Tarik Saleh.
När det nu hunnit rulla ett par veckor in i det nya året så har jag hunnit få lite perspektiv på 2010-års reggaeutgivning. Och glädjande nog så var det var ett bra år såväl för singlar som för album.
Precis som vanligt trillade det in drösvis med ny dancehall och en inte helt oansenlig del med vanlig reggae, så kallad one drop eller roots. Det var tunt med album för dancehallpubliken, men desto bättre för mig som hellre lyssnar på old school reggae.
Ben+Vesper från New Jersey har nu släppt sitt andra fullängdsalbum, HONORS, så nu är en lång väntan över för alla som har saknat det äkta parets musik. Efter deras första och senaste fullängdare All This Could Kill You från 2007 så har jag lyckats bygga höga förväntningar, då jag verkligen föll för dem, och i synnerhet för deras texter, som är fulla av spydig, bitter humor och brutal ärlighet. Detta till härligt knepig musik som vittnar om att konceptet "naturlig ackordföljd" inte existerar i Ben+Vespers värld.
I fyra år har jag i min iPod byggt på en spellista som jag kallar för Fint. Tanken med spellistan är att alla låtarna ska vara lika bra. Inte enligt jantelagen, utan för min egen del så att jag inte överanvänder repeatfunktionen. Det hela är helt enkelt ett försök till att göra en lista där samma musikaliska stämning bevaras, även fast låtarna skiftar.
