Nytt från Reykjavik! Sweet Impressions skrevs redan 2008 för Múms skiva Sing Along To Songs You Don’t Know, men Hjaltalín fick ta grunden och göra om låten på sitt eget sätt. Låten kommer från skivan Terminal, och videon innehåller bidrag från en rad kända islänningar, både skådespelare och regissör.

Viktor Norén från Sugarplum Fairy blir artisten Viktorious och släpper soloskiva på Sony Music nästa år, långt ifrån 60-talsrockens små skinnjackor. Redan nu finns en liten teaser på hur det kommer att låta. "Till skillnad från vad många tror har jag alltid älskat den moderna popmusiken", säger Viktor Norén i sitt pressmeddelande. Uppfriskande eller bara konstigt? Lyssna här och avgör själv!
Simon Norrsvedens problem kanske har varit att hitta sin plats. Är han en kärlekstörstande indieartist med klädsam tonårsångest eller en tillrättalagd Universal-produkt upplockad några år efter Idol-deltagandet 2004?
2009 års fullängdsdebut Ok baby, det är dags! förde tankarna till en pojkaktig version av Anna Järvinen, men det fanns någonting där – bland annat hans säregna spröda röst och småfinurliga texter – som gjorde musiken intressant. Både titelspåret och handklappslåten Stockholmssången har också rönt viss popularitet.
Med fyraspårs-EP:n Quentin Tarantino klarnar kanske bilden en smula. Dels visar Norrsveden att han inte är en dagslända som stoppas tillbaka i lådan efter en skiva; dels visar han att det egentligen är skitsamma vilken genre han rör sig i och vem som lyssnar. Singelspåret kunde faktiskt lika gärna vara ett dansant schlagerbidrag i dagens musikklimat. Annars är den basfläskiga balladen Pussel skivans främsta spår, och EP-formatets begränsning gör musiken en tjänst genom att komprimera och lyfta fram det utvalda.
Quentin Tarantino skulle kunna bli en stor hit. Låt oss bara hoppas att Simon Norrsvedens storbolagshemvist inte ligger hans image i fatet alltför mycket.
Du har väl inte missat Klubblands egen livemusikhörna på SVT.se? Intervjuer blandas med livematerial och turnéliv – alltid med hög kvalitet. Här ser du José Gonzales och hans Junip i tre låtar från gruppens senaste spelning i Malmö.
Det tar ungefär en sekund av den obarmhärtiga, distade elgitarren i öppningsspåret Walk With Me för att förstå att nya åttaspårsskivan Le Noise inte är ett av Neil Youngs dussinverk. Det är sprucket, trasigt, ensamt och imponerande fläskigt producerat av Daniel Lois. Neil Young ensam med en elgitarr i 38 minuter låter kanske inte så fantastiskt. Men det är det. Lyssna på Le Noise på Spotify

Det var ett tag sen vi blev ordentligt omruskade av något nytt. Därför är det så extra härligt när Riddarna dyker upp i inkorgen med sin stökiga stoner-folk-rock och skriker att rock’n'rollen är död. Daggan från trions skivbolag Novoton beskriver debuten som "Dungens fulla och jobbiga kusin från landet som växt upp på stoner-rock", och det är faktiskt precis så det låter. Med sina hopplösa texter, barnsliga Pascal-skrik och inslag av skitiga Queens of the Stone Age-influenser blir Riddarna till just den räddning rocken behöver just nu.
Riddarnas debut-EP Släpp allt, glöm allt släpps på Novoton den 10 oktober som download och vinyl.
Hemsida |







