Här är höstens soundtrack till tonårsrevolten – Gorilli med låten Snorungar.
Under sin långa blonda lugg framförde Lisa Milberg tillsammans med de andra i The Concretes en hel del nytt material från kommande skivan WYWH. Ny singel som kommer ut i dagarna är fina All day.
Hästpojken gjorde ett snyggt framträdande under den soliga lördagseftermiddagen trots förkylning som Göteborgsbandet hade fått veta att de inte skulle prata om, för i Stockholm ska man inte visa sina svagheter. De hade ljudet på sin sida och det lät fantastiskt när de avverkade stora delar av senaste albumet Från där jag ropar. Hästpojken avlöstes av konstsim för herrar, i år kryddat med kläder. Det var fullsatt på läktarna när karlarna plaskade runt i kostym.
Shout Out Louds spelade på Popaganda för två år sen. Då verkade de ganska turnétrötta. Men nu 2010 – ny skiva, ny energi. De berättade om sin förkärlek för just Popagandafestivalen och hur de för snart tio år sen gjorde en mindre lyckad förstaspelning på sunkhaket Snövit bara ett stenkast från Eriksdalsbadet.
The Sound Of Arrows är ett nytt svenskt band som släpper en skiva i höst. De hade hört att det skulle regna, så de hade släpat upp en ansenlig mängd tv-apparater på scenen, som skulle fungera som något slags underhållning. Solen sken och det räckte fint med deras musik som hade tydliga The Knife-influenser samt en aning Flashdance- och Twin Peaks-rytmer.
I fredags fick Familjen uppbackning av Martin Sköld (Kent) och Markus Krunegård, men det var Popagandalördagen som visade sig vara det stora gästspelets dag då The Magic Numbers fick förstärkning av First Aid Kit, The Concretes och Shout Out Louds. Kul initiativ, men resultatet lät lite som en skolorkester.
Hot Chip avslutade Popagandafestivalen 2010. Den Londonbaserade gruppen, vars frontfigur ser ut som den galne vetenskapsmannen i Älskling jag krympte barnen, verkade ha fantastiskt roligt på scenen. Humöret smittade av sig på publiken som tokdansade redan från första låten Boy from school till Over and over och så klart avslutande Ready for the floor.
På fredagseftermiddagen gjorde Jonathan Johansson en stor grej av att förklara att han inte är så dryg som journalister framställer honom – "jag är koncentrerad för att inte spela fel, det är svårt!". Trots att han hittills bara gett ut en skiva hade han material nog att fylla sin timme. Tempot gick ner lite mot mitten, men avslutningen med Aldrig ensam och covern på Kate Bushs 80-talshit Running up that hill lyfte spelningen.
Köerna ringlade långa vid ingången till utomhusbadet timmen innan skotska popikonerna Belle & Sebastian klev på scenen. Bandet bjöd upp till dans x2 genom att plocka upp glada dansande människor ur publiken och sjunga en duett med Linnea Jönsson från Those Dancing Days.
Robyn inledde spelningen med Fembot. Med massor av rök och två silvriga fläktar som såg ut som vindkraftverk var det pampigt, men nog framstod hon som ganska blyg i jämförelse med M.I.A. på Way Out West för ett par helger sen. Robyns energi på scenen är ändå imponerande och hon får med sig den extremt peppade publiken med låtarna från senaste skivan Body Talk Pt 1 – Hang with me, Dancing on my own och Don’t fucking tell me what to do. Hon påminner om Madonna (som hon för övrigt agerade förband till häromåret) när hon sjunger Who’s that girl från självbetitlade albumet från 2005. Men Robyn är inte en blek kopia av vare sig Madonna eller M.I.A., hon är i högsta grad sig själv – framförallt i Be mine och avslutande With every heartbeat.
Tvådagarsfestivalen Popaganda drar igång om ett par timmar på Södermalm. Fredagsbiljetterna är slutsålda tack vare stora namn som Belle & Sebastian och Robyn. Även om man inte lyckats norpa åt sig en biljett går det att hänga med i vad som händer på lilla scenen vid Eriksdalsbadet eftersom webbradion Gimme Indie kommer att sända flera spelningar live. Missa inte nya bandet Navet, Malmökvartetten This Is Head och franska Jamaica.
Vi vill bara påminna om minifestivalen Somersault som äger rum på Café Opera söndag 22 augusti på initiativ av Young Investors. Under en kväll tonsätter fyra Stockholmsartister minifestivalen. Klockan 21:00 börjar dj-duon Herzschmerz vända plattor. Efter det drar rapparen Elsa igång, följt av r’n'b-artisten Beldina, burlesktruppen The Knicker Kittens, sjumannabandet Dance and Forget och natten avslutas med ytterligare ett Hertzschmertz-set. Entrén på 150 kr går till att "rädda världen" genom organisationen Hungerprojektet.
Här är en Spotify-playlist för Somersault.
OSA till festen på Somersaults facebook.
Här är den snygga videon till Familjens sprillans nya singel Det var jag – ett av de bästa och mest funkiga spåren från senaste plattan Mänskligheten.
Sam Amidon spelade in den här skivan 2007 under det logiska namnet Samamidon. Tillsammans med sin vän Thomas Bartlett tolkade han gamla indiansånger och stöpte dem i en mer folkig form. Bortsett från en del krystade falsetter är But This Chicken Proved Falsehearted ganska ball i all sin enkelhet. Melodierna finns liksom där av en anledning, ingjutna i traditionen.
Kolla in videon här nedan till Tribulation från nämnda skiva – den blir riktigt skön efter några minuter.
Det tar en stund innan Lisa Pedersens debutskiva åker in i cd-spelaren – kanske främst för att fördomarna om ännu en sval och sökande singer/songwriter ligger och gror. Och det må stämma till viss del, men Lisa Pedersens musik rymmer betydligt mer än så. Som en remixad Anna Ternheim smeker akustiska strukturer fram över Kent-elektroniska landskap. Det är produktioner som inte gör anspråk på de hippaste elektrogolven, men det blir en trevlig popmusik som passar väl tillsammans med göteborgskans avmätta avhandlingar.
Heat Monster Fear Machine släpps den 27 augusti på eget bolag.
När Hellström hade lämnat scenen var det dags för Lykke Li. Hon kämpade sig igenom spelningen och bjöd på ett par nya låtar, men på slutet höll rösten inte riktigt. The Chemical Brothers och La Roux avslutade festivalen men då hade köerna till Stay Out West-klubbarna inne i stan redan börjat fyllas på. På Stay Out West finns knappt gästlistor eller VIP-köer, det är först till kvarn som gäller. Ville man komma in fick man helt enkelt försumma de sista spelningarna i Slottsskogen.
På Park Lane på Avenyn skulle I blame Coco spela. Den 20-åriga Coco Sumner är förmodligen innerligt trött på att alltid bli omnämnd som Stings dotter, men med den rösten och de kindbenen är hon sin far upp i dagen. Coco har en personlighet och charm som kommer att föra henne längre än den snålskjuts släktskapet skänkt henne. Materialet är inte rakt igenom starkt, men det har karaktär. Men hur mycket hon än försöker så är det oundvikligt att inte jämföra det med låtar av The Police.
Coco har också en stark koppling till Sverige. Hon har samarbetat med Miike Snow, det är Klas Åhlund som producerat debutalbumet The Constant och Robyn medverkar på singeln Caesar.
Alldeles omärkligt övergick eftermiddagen i kväll. Anna von Hausswolff spelade på Linnéscenen med scenklädsel och smink som smälte ihop med omslaget till debutalbumet Singing From The Grave. När hon spelade sin största hit Pills var det någon i publiken, uppenbarligen inte ett större fan av von Hausswolff, som tyckte att det lät som Total Eclipse Of The Heart och drog vidare för att lyssna på Pavement.
Klockan 20 klev Håkan Hellström på Azaleascenen för att ge sig på en spelning som för alltid kommer att betraktas som episk. I sjömanskostym, som blivit lite tajtare, framförde Hellström det nu tio år gamla debutalbumet Känn ingen sorg för mig Göteborg från början till slut. Han berättade hur han fick två getingar i Expressen efter sitt framträdande för cirka femtio personer vid Bragebacken, och hur det här var en revansch och knäpp på näsan till de som inte trodde på honom för tio år sen. "Jösses, vilket väder, och så mycket folk" sa Hellström. Stackars Marina & The Diamonds som spelade parallellt måste ha undrat vad som stod på. Förmodligen hade hela Way Out West placerat sig framför scenen då Hellström som avslutning gav publiken en present – en låt som han aldrig framfört tidigare och som han påstod var något som bara skulle framföras denna enda gång. Sök på River en vacker dröm och ni lär hitta massor av skakiga filmer på YouTube.
