Gil Scott-Heron - Me and the Devil
Äntligen om man får säga så. 15 år har gått sedan vi har fått höra något nytt men nu är det på gång. Gil Scott-Heron slog igenom samtidigt som Last Poets under det arga 60-talet. Musiken har alltid var politisk och självutlämnande och korsat mellan spoken word och soul. Det är det senare som man man vill lyssna mer på även om The revolution will not be televised fortfarande träffar rätt. Men det är i soulballader som Home Is Where The Hatred Is som man verkligen blir rörd och förstår varför det kallas Soul. Flera år har alltså gått och Gil Scott har kämpat med ett missbruk som har fått hans fans att tappa hoppet. En greatest hits-skiva dök upp i fjol och det kändes nästan som en gravruna.
Men nu efter flera Ã¥rs tystnad satt jag och lyssnade pÃ¥ en ny podcast och fick höra att en ny skiva var pÃ¥ gÃ¥ng. Det jag kunde höra direkt var att produktionen kändes uppdaterad till 2010 och pÃ¥minner om 4 Hero men jag har ännu inte hittat vem som ligger bakom den. Skivan, I’m New Here släpps den 8 februari, men jag tänker i alla fall boka upp en redan nu. Till dess tänker jag titta pÃ¥ videon till lÃ¥ten som fick mig hoppfull igen och surfa in pÃ¥ hans myspace och tjuvlyssna. Detta kan mycket väl vara redan Ã¥rets soulsläpp utan att ta i.











Jag väntar med spänning!