Arkiv för November, 2009
Vinn Julian Casablancas nya skiva!
Ja det är sant - festlighterna tar liksom aldrig slut här på Skivkoll. Nu kan du som inbitet gammal The Strokes-fan ta och kratta hem ett alldeles krispigt och inplastat exemplar av frontmannen Julian Casablancas snygga solodebut Phrazes for the Young, som släpptes i november. Allt du behöver göra för att tävla om en skiva är att maila till info@skivkoll.se och berätta vilka tre album The Strokes har släppt hittills i sin karriär. Tävlingen pågår till och med Lucia!
[ingenting] - Dina händer är fulla av blommor
Massive Attacks nya i februari
Massive Attack släpper sin femte studioskiva Heligoland i februari 2010, meddelar EMI idag. Skivan kommer innehålla en rad spännande samarbeten, och ja - Horace Andy är självklart med! Så här ser låtlistan ut i dagsläget:
Pray For Rain - featuring Tunde Adebimpe
Babel – featuring Martina Topley-Bird
Splitting The Atom – featuring Robert del Naja/Grant Marshall/Horace Andy
Girl I Love You – featuring Horace Andy
Psyche – featuring Martina Topley-Bird
Flat Of The Blade – featuring Guy Garvey
Paradise Circus – featuring Hope Sandoval
Rush Minute – featuring Robert del Naja
Saturday Come Slow – featuring Damon Albarn
Atlas Air – featuring Robert del Naja
Som alla vet har Ken Ring nyligen flyttat till Kenya. Därifrån släpper han nu videon till andra singeln Änglabarn från den stora skivan Hip-Hop från i höstas.
Ibland korrelerar effektiv storbolags-pr och gräsrotshype. Andreas Grega har redan vunnit många hip-hop-hjärtan, trots att hans musik knappast kan beskrivas som hip-hop. Eller? Astmas produktion är i alla fall så fläskig att låtarna ligger på gränsen, och Andreas Gregas musik blir till svängig, modern indiesoul på svenska. Fyraspårs debut-EP:n Ta vad du vill är ute nu, och en fullängdare är på ingång på Universal. Andreas Grega sjunger bra, ser bra ut, och verkar av någon anledning väldigt sympatisk och äkta. Kanske har vi hittat en artist som "alla" kan gilla? Som supportakt på Lars Winnerbäcks vinterturné kommer två saker inträffa: 1. Han kommer garanterat att värma upp publiken ordentligt. 2. Han kommer bli hur het som helst. Kom ihåg det.
The Rest - The Lady Vanishes
Kanadensiska The Rest har släppt en snygg video till The Lady Vanishes från bandets andra skiva Everyone All At Once.
Deras skiva gick mig lite förbi när jag fick tag på den i våras, men efter att den legat till sig lite tycker jag att den är klart värd att kolla upp.
Kolla in videon nedan och bilda er en egen uppfattning.
Skivmässa i Huskvarna 7/11-2009
På lördag den 7 november är det dags för fetingmässa i Huskvarna för alla mellansvenska skivnördar. Med 135 säljare i Folkets Park lär det bli att ta på sig blädderhandskarna och träna ryggen.
Det till synes genomsympatiske och belästa (före detta) Propagandhi-basisten och (fortfarande) Weakerthans-fronten John K Samson går solo. I alla fall släppte han häromdagen en trespårs-EP vid namn City Route 85 på skivbolaget Anti. Namnet har naturligtvis något med hans kanadensiska hemstad Winnipeg att göra - det är nämligen en av huvudgatorna.Tydligen planerar Samson dessutom att följa upp släppet med två singlar från andra delar av Winnipeg inom de kommande två åren. Det verkar finnas mycket att göra upp med där.
Lou Barlow - Goodnight Unknown
Personligen så är Lou Barlow en av de mer inflytelserika musikerna under 90-talet. Från att varit med och definierat indierock tillsammans med J Mascis i Dinosaur Jr (som han nyligen återförenades med) lade han grunden till den nördiga lo-fi-genren i och med grundadet av Sebadoh. I min bok är gruppens skiva Bakesale (1994) en av tidernas bästa. Även den beatorienterade folkpopen han gjorde med The Folk Implosion var tidvis riktigt bra.
För fyra år sedan släppte Lou Barlow fina soloskivan Emoh, som av någon anledning då gick mig obemärkt förbi. Men Goodnight Unknown snurrar på flitigt. Den baktaktsmonotona öppningen Sharing är ingen publikfriare direkt, och tvåan Goodnight Unknown är lite Teenage Fanclub-släpig. Det är först i tredje (och bästa) akustiska låten Too Much Freedom som jag känner igen den Lou jag tycker så mycket om - den snällare sidan av Sebadoh, men akustiska gitarrer och småtruliga texter.
Skivan kan tyckas spretig - mer som en samling låtar än som ett genomtänkt album. Men det är just hoppandet från indieskrammel till outsägligt vackra sovrumskompositioner som gör Lou Barlow (och som gjorde Sebadoh) spännande. Sen är det ju inte särskilt lo-fi att vara så sablans genomtänkt hela tiden heller.
De 10 senaste kommentarerna