Kanske är det för att ROX är inspelad i Studio Gröndal, men det ekar av Fireside. Inte bara på grund av att Mixtapes & Cellmates rör sig inom samma genre, men för att alla instrument lyckas vara lika framträdande på samma gång. De indierockiga gitarerna stökar runt på ytan, men ofta är det trummorna och basen som fångar mitt intresse.

Med sång som ekar av Last Days of April, riff från Dinosaur Jr och refränger som Timo Räisänen skulle kunnat skriva, lyckas Mixtapes & Cellmates med konststycket att göra snyggt svärtad emorock med klistriga refränger utan att tappa trovärdighet. Robert Svensson och Matilda Berggrens spännande växelsång gör stor nytta för att behålla nerven i musiken.

Men det är en skör gräns: när gitarrerna försvinner i rundgÃ¥ng kräver det att melodierna är ännu vassare, och ibland nÃ¥r inte lÃ¥tarna ända fram. Fast enda anledningen till att jag reagerar är förstÃ¥s för att majoriteten av lÃ¥tarna pÃ¥ ROX är sÃ¥ oerhört bra. 

MySpace | Spotify | Hemsida