Det vore väl svårt att se Kristoffer Kristofferson som något annat än en ikon. I alla fall inom countrymusiken.
Han har bidragit med låtar till amerikanska artister sedan evigheter. En av de artisterna var idolen och senare vännen Johnny Cash. Och det är väl framför allt låtskrivandet som varit hans styrka.
Hans skivor i eget namn har väl inte varit dåliga, men aldrig lika bra som när andra artister gjort hans låtar. Trots att han börjat bli till åren kommen verka han inte ha någon tanke på att pensionera sig.
Till skillnad från från många andra åldrade musikaliska hjältar har han lyckats behålla sin vitalitet och precis som tidigare nämnde Johnny Cash är han som bäst när han släpper nakna, avskalade skivor. Closer To The Bone är följaktligen en samling stillsamt svängande låtar.
Kristofferson sjunger med knarrig sandpappersröst som passar det akustiska kompet som hand i handske. Sister Sinead är väl det enda som skulle kunna betraktas som ett klavertramp. Där gör låtskrivarens ålder sig påmind och det känns bara gammalt och gubbigt. Men man kan ju alltid hoppa över den eller bara strunta i att lyssna på den smetiga texten. De andra låtarna är så pass bra att man utan problem kan förlåta snedsteget.
En mycket bra skiva att mota bort tankarna på den annalkande hösten med!
