Jag har aldrig ägnat Mew någon större uppmärksamhet, har mest avfärdat dem som bandet som de konstiga tjejerna skuttar iväg till på Roskilde. Men den där känslan av att ha haft fel är märklig – man söker upprättelse och vill basunera ut sin nya upptäckt samtidigt som man förbannar sin bristande fingertoppskänsla. Dessutom har man ju funnit en ny liten skatt att gräva djupare i.
Hur som helst, de experimentella danskskallarna har producerat en platta som är precis lika makalöst bra som den är anskrämligt ful. Du som älskar den där evigt episka och nervigt emotionella rockgrytan som återfinns hos band som Band of Horses, Sunny Day Real Estate, Sigur Ros och – för all del – Glasvegas kan mycket väl finna en trogen vän i den här skivan. Mew gör musik som får mig att känna mig intelligent. Och dum för att jag inte upptäckt den tidigare.
Här nedan får du videon till strålande singeln Introducing Palace Players.
No related posts.
