Coaster/Frisbee (jo, LP-versionen heter passande nog Frisbee) är lite av en mellanskiva för NOFX. Balansgången mellan politisk frustration och en envis ovilja att växa upp är svårare än någonsin att vandra. Den gamla vanliga kängan mot amerikansk politik och religion känns som att slå in öppna dörrar, och att fortfarande – vid 45 års ålder – skämta om att man är en ”drug-abusing alcoholic” är antingen ganska töntigt eller bara ganska tragiskt.

Men en känsla som är relativt ny i NOFX värld är vemodet, och My Orphan Year (om Fat Mikes föräldrars död) framkallar åtminstone något som påminner om substans och eftertanke. Musikaliskt är det möjligtvis mer gitarrplockiga slingor än tidigare, men i övrigt är det inte särskilt mycket här som får oss gamla fans att plocka fram folkölen.

Lyssna på gamla skivor på Spotify istället | Hemsida | MySpace