Det här borde vara ett Kinderägg för alla oss som saknar Nina Ramsbys gamla konstellationer - både Salt och Grand Tone Music, men framförallt det elektroniska projektet Baxter. Det var också just sistnämnda Baxter som gjorde att amerikanen Brent Hunter fick upp ögonen för den svenska sångerskan. Han började skicka smickrande mail, som så småningom utmynnade i både vänskap och musikaliskt samarbete med den ultraproduktiva multibegåvningen.
Tanken är god och många av låtarna är fina. Problemet är bara att genomförandet inte är så vasst som man skulle önska. Kanske beror det delvis på att många låtar har flera år på nacken. The World puttrar liksom på i bakgrunden med elektroakustiska stämningar snarare än griper tag. Kanske var det meningen, men man kan inte låta bli att ibland sakna Baxters smattrande drum & bass-trummor. Dessutom är 22 låtar i mastigaste laget, även om de är korta. Jag skulle däremot vilja höra ännu mer av Brent Hunters fina Bright Eyes-liknande röst. När de sjunger stämmor (som i I Am Alive) är det väldigt, väldigt vackert.
Fler recensioner: Kritiker.se, SvD.
Release 27 april på brus & knaster.











Varför inte länka till albumet i Spotify i dina inlägg? Det vore en bra service till dina läsare.
http://open.spotify.com/album/205IYKs4QhKQcaNGnhy8Lt
Det är sant, oftast känner jag inte att jag hinner och så har jag tyckt att det kan vara exkluderande. Men nu kanske man kan anta att de allra flesta musikintresserade människor har Spotify? Ska bli bättre på det!