Trebarnsfadern Magnus "Existensminimum" Henriksson bor i en gammal skola i Östergötland med sin familj. Han pendlar till Stockholm någon dag i veckan, och jag träffar honom på skivbolaget Novotons kontor på Södermalm i Stockholm.

 

 

Vad kan du säga om skivan nu när du fått lite distans till den?
– Jag tycker den håller, i mitt huvud i alla fall. Jag är väldigt nöjd, det känns som att alla bitarna föll på plats helt plötsligt. Den känns mer som en helhet än den förra skivan, även om jag gillar den väldigt mycket också.

 

Hur har samarbetet med Tobias Fröberg fungerat?
– Tobias har dragit tillbaka fokus till text och musik, och han har hjälpt mig att skala bort allt onödigt. Jag tycker att det "onödiga" ofta är väldigt spännande, men nu har vi liksom kramat ur själva fruktjuicen ur [simpletag]musik[/simpletag]en.

 

Det verkar som att du genom att förlora kontrollen kunde få just… kontroll?
– Det är alltid känsligt att visa en annan människa sina egna låtar och lyssna på andra åsikter. Att dansa efter någon annans pipa gör ont i början. För mig var det extremt ansträngande. Jag tror Tobias var här i tre dagar först, och efter att han åkt låg jag bara i tre dagar. Jag blev helt slut.

 

Hade du demos som han fick lyssna på?
– Inte ens det, bara typ en vers här och en refräng där. Vi började verkligen från noll. Vilket också gav mig lite prestationsångest, eftersom jag borde haft mer att visa upp tyckte jag. Men han bidrog med struktur, och dämpade mig en aning. Det dämpandet behövdes verkligen.

 

Hur skulle skivan ha låtit om du fått göra precis som du velat?
– Ingen aning. Förmodligen skulle det inte ha blivit lika bra.

 

Det känns som att musiken är ganska självutlämnande. Är det då extra känsligt att blanda in andra?
– Ja, men det självutlämnande tycker jag är en förutsättning för att musiken ska bli intressant. Uttrycket måste komma ifrån en själv. Tobias fick också gå igenom mina texter och säga ifrån när det blev för mycket av det goda. Det kan verkligen rekommenderas! Det finns ju en anledning till att man tar in en utomstående producent.

 

 

Det sistnämnda i sken av att [simpletag]Existensminimum[/simpletag] själv är en flitigt anlitad producent. Senast var det The Antennas skiva han drog i spakarna till, och i dagsläget är det Asha Alis nya skiva som får produktionshjälp.

 

I pressmeddelandet till skivan står det om ditt "frihetsberövande". Kan du berätta om det?
– Jag satt inne i en månad. Det var då jag formade idén till skivan. Det sjuka var att jag verkligen kände lättnad och frihet över att vara inspärrad. Jag hade inga åtaganden, inga måsten, kunde inte göra någonting. Det visade sig att jag behöver tydliga gränser för att känna mig fri.

 

Skrev du musik under tiden?
– Nja, lite texter skrev jag.

 

Vill du säga varför du satt inne?
– Ja, det var för att jag hade kört bil onykter. Jag skäms jättemycket, men det är lika bra att vara öppen med det. Det hör också ihop med det självutlämnande vi pratade om – man måste få bort saker som skuld och skam även om man gjort fel.

 

Var du ensam i bilen?
– Ja.

 

Det måste kännas bra idag?
– Det har jag inte ens tänkt på. Men jo, det gör det förstås.

 

Finns det några särskilda influenser bakom nya skivan?
– Massor. En lustig grej var att jag började upptäcka Arcade Fire – men bara genom att jag läste deras texter, jag hade fortfarande aldrig hört dem. Texterna inspirerade mig jättemycket.

 

Var det märkligt att lyssna på Arcade Fire sen?
– Ja, texterna fick ju helt nya liv! Det är lite som när jag var liten och läste Ozzy-texterna innan jag satte på skivan och försökte föreställa mig hur det skulle låta.

 

Ibland låter du lite som Di Leva på nya skivan.
– Jaså? Lustigt, för det är faktiskt en av de få svenska artister som jag beundrar och respekterar. Han är extrem, men kan liksom inte vara något annat. Jag var på Govindas en gång och käkade lunch när han var där. Ett fyllo satt och skrek i ett hörn och var allmänt jobbig. Till slut gick [simpletag]Di Leva[/simpletag] fram till fyllot, viskade något i hans öra och höll en hand på honom jättelänge under tystnad. Sen gick han iväg igen, och mannen blev helt knäpptyst.

 

Blir det någon utlandslansering?
– Ja jag hoppas verkligen på att få komma till USA och spela. England är också på kartan för min del. Sverige är ett fantastiskt land, men marknaden är ganska liten för min musik. Eftersom jag inte har något annat jobb vill jag ju förstås tjäna pengar på det här. Men förmodligen blir det kanske länder som Tyskland och Belgien till en början.

 

Vilka andra har du spelat med tidigare?
– Moneybrother, Tobias Fröberg och Peter Morén framförallt. Men idag försöker jag fokusera på mitt eget istället. Med Moneybrother kunde det bli hundra spelningar på ett år, och det är inget bra om man har tre barn.

 

OK Boys släpps på Novoton den 25 februari, med releasefest på Debaser Medis den 27 februari. Här får du den fantastiska videon till nya singeln Fuglesang, skapad av Johannes Helje och Mats Udd.