Glöm för all del inte att fira ett av pophistoriens mest inflytelserika ögonblick. Nu är det nämligen exakt 40 år sedan The Beatles efter mycket om och men lyckades få ut detta mångfacetterade dubbelalbum som tydligen var början till slutet för gruppen. Mårten Ljungberg skrev en intressant essä om skivan i söndagens SvD. Skivans stora bredd beror mer på splittringar, drogmissbruk och planlöshet snarare än popmusikalisk genialitet. Men på något magiskt sätt lyckas de tu förenas i någonting ganska makalöst.
Grammisgalan annonserar idag sina nomineringar inför festen på Hovet den 7 januari 2009. Här får du hela bunten – och en bild på Dismember!
Liksom många andra lägger jag ner en massa tid på att surfa runt på nätet. Vid ett av dessa surftillfällen råkade jag se ett klipp med ett gäng tjejer som drog av en riktig rökare.
Ståendes i en båt. Klippet jag pratar om finns nedan.
Givetvis ville jag veta mer om tjejerna och blev lite överraskad när jag kom på att det var ett norskt band kallat Katzenjammer. Vid första anblicken tyckte jag att musiken kändes ganska "onorsk". Men det var väl mina fördomar som spökade. Efter ett tag fick jag tag på deras fullängdare Le Pop, som kom i höstas. Jag måste tyvärr säga att jag blev lite besviken.
Det visade sig att skivan var en ganska ojämn samling försök till Balkanrock. Som en norsk lightversion av ett soundtrack till en film av Emir Kusturica eller till en Cirkus Cirkör-föreställning.
Jag skulle väl inte säga att skivan är helt utan kvaliteter. Det finns ett par riktiga guldkorn, men tyvärr är de ganska få. Om jag skulle välja en favorit, så skulle det bli den poppiga Tea With Cinnamon. Dessutom avslutas skivan med en upptagning av låten jag föll för från början, Ain’t No Thang.
San Fransisco-bandet Dead To Me ligger på legendariska Fat Wreck Chords, och spelar en ovanligt svängig och melodiös punkrock utan ordvitsar. Andra släppet, femspårs-EP:n Little Brother, släpptes i slutet av oktober och är en ganska fenomenal samling smart modernt poppig punk som låter som en blandning mellan Hot Water Music och Samiam, om det säger dig någonting. Bandet består nämligen av två sångare som faktiskt kan sjunga. Lyssna på hela Little Brother här!
Norska Hanne Hukkelberg är en ny och trevlig bekantskap. Född 1979 i Kongsberg och utbildad vid Musikhögskolan i Oslo. Det hörs till viss del, men hennes musik blir aldrig medvetet konst-ig på ett sökt sätt. Istället antar hon självsäkert rollen som en modern nattklubbssångerska som aldrig sneglar nervöst åt vilket håll vinden blåser åt för tillfället. Att det varit musiker från Jaga Jazzist, Kaada och Xploding Plastix inblandade i produktionen gör det ännu mer imponerande att Rykestrasse 68 (Propeller Recordings) är så pass lättlyssnad och återhållsam som den faktiskt är. Det är både konstmusik, trip-hop och jazz, utan att vara något av det. Du får nästan lyssna själv helt enkelt. Fantastiskt bra är det i alla fall. Lyssna här!







