Sophia Somajo är en sån där ung, begåvad och hypad artist som man nästan inte orkar ta tag i. Men när The Laptop Diaries slutligen dimper ner i inkorgen (det dimper tyvärr inte ner så mycket på skrivbordet eller hallmattan längre) sliter den snabbt isär alla kravfyllda pressreleaser och poser.
[simpletag]Sophia Somajo[/simpletag] har en röst och en ton som lekfullt och – jag tänkte skriva respektlöst, men ordet är nog snarare respektfullt – lånar från sina samtida popsystrar. Det låter Robyn, det låter Kissey Asplund, det låter Veronica Maggio, det låter Sophie Rimheden, och det låter naturligtvis en smula Lykke Li.
Men trots detta står Sophia Somajo och hennes debutskiva stadigt på egna ben. En lika utmanande som inbjudande electropopinjektion där den ungdomliga punkigheten (nästan) aldrig blir störande. Somajo skapar istället ett ljudlandskap där det är både behagligt och spännande att vistas i. Och det är inte så pretentiöst som det låter, hypen till trots.
