Lagwagon har, trots viss obligatorisk tokrolighet, alltid ansetts som ett av de mer spelmässigt skickliga och innovativa skatepunkbanden i skaran. Bandet var NOFX-sångaren Fat Mikes första signing på legendariska skatebolaget Fat Wreck Chords. Nya skivan heter I Think My Older Brother Used To Listen To Lagwagon, och bara titeln säger en del om den småbittra medieskugga bandet (och genren) hamnat i de senaste åren.

En skiva med sju spår är svårplacerad – är det en EP eller fullängdare? Förvirringen kan dock inte spola bort det faktum att formatet är väldigt sympatiskt, nitton minuter är enligt mig en alldeles utmärkt längd på en skiva. Dessutom sätter man gärna på den igen.

Det tar en liten stund innan låtarna sätter sig, och till en början är nyanserna i musiken svåra att skönja. Men efterhand framgår Lagwagons styrka allt tydligare – deras subtila dynamik, små musikaliska finesser och en melodikänsla som genererar både omedelbara refränger och låtar som vinner med tiden.

I Think My Older Brother Used To Listen To Lagwagon är, vissa socialpolitiska resonemang till trots, ingen skiva som kommer att förändra världen, men det kanske kan få några lyssnare från den nya vågen av adrenalinsökande skatekids. Om inte annat är det ett perfekt soundtrack att ha i lurarna när du städar lägenheten. ”We strive for something more than a faded sticker on a skateboard” som Propagandhi sjöng på sin första skiva. Propagandhi har därefter gjort det mesta för att inte sluta där. Frågan är vad Lagwagon gjort, eller har de nöjt sig att vara soundtrack till min städning?