Jag gillar Rod Stewart. Jag har nog alltid gjort det. Kanske har jag blivit så gammal(?) att jag struntar i vad som är rätt/fel att tycka om eller så handlar det om att jag kommit upp i åldern då man uppskattar [simpletag]gubbrock[/simpletag].
Av en slump var jag på en loppis för ett tag sedan och kom hem med ett par medfarna exemplar av Every Picture Tells A Story och A Nod Is As Good As A Wink – två skivor från Rod’s bästa år.
Fleet Foxes har fångat mången musikkritikers hjärta den senaste tiden. De kommer från Seattle, ligger på legendariska skivbolaget Sub Pop, och 60 – nej 80 faktiskt – procent av bandmedlemmarna bär skägg. Det tar en stund att lära sig uppskatta tonen hos [simpletag]Fleet Foxes[/simpletag], men snart hittar man snygga sångmelodier och gitarrslingor samt ett 60-talsdoftande stämarrangemang där under den stundtals mossiga ljudbilden. Tycker du att en blandning av Band of Horses, Vampire Weekend, Crosby, Stills & Nash, Simon and Garfunkel och Beach Boys känns helt rätt 2008? Då ska du ta och lyssna på Fleet Foxes.
Way Out West-festivalen i Göteborg närmar sig med stormsteg, och bokningsbolaget Luger verkar presentera nya stordåd på löpande band. Dagens presenter är inga mindre än amerikanska r’n'b- och hip-hopstjärnorna Lil’ Kim och Kelis. [simpletag]Lil’ Kim[/simpletag] har sedan början av 90-talet samarbetat med de flesta stora hip-hopauktoriteter, och hon räknas idag som en av världens största inom [simpletag]hip-hop[/simpletag]. Hennes grova sexanspelningar har upprört många, men har samtidigt gett henne respekt som en frispråkig och stark kvinnlig förebild. [simpletag]Kelis[/simpletag] slog igenom med Caught Out There ("I hate you so much right now") år 2000 och hade en jättehit i Milkshake år 2003, men hon sjöng även på Ol’ Dirty Bastards klassiska singel Got Your Money 1999. Hon är känd både för frispråkighet och ett färgstarkt yttre. Ta en titt på den aktuella laguppställningen inför [simpletag]Way Out West[/simpletag] och boka en biljett!
Primal Scream har alltid varit väldigt tydliga i sina skivors teman, något som också gjort deras skivsläpp spännande. Ibland tycks det nästan vara valet av rusningsmedel som dikterar nästa riktning i karriären. Så är det förstås inte längre, och på nya Beautiful Future är [simpletag]Primal Scream[/simpletag] heller inte lika spännande (eller genomtänkta) som de brukar vara – med vissa lysande undantag förstås. Det är en spretig genomgång av flera av bandets tidigare avverkade stilar, och tyvärr ger det lite karaktären av en mellanplatta.
Lördag 11 oktober gästar de Berns i Stockholm. Biljetterna släpps 29 juli och kostar 450 kronor. Arrangör: AEG Live, biljetter på Ticnet.
Ibland vill man bara ha något annat. Något nytt.
Mitt senaste fynd är Riba Dempel från det lilla holländska bolaget Otrabanda Records. Det är en svängig samling inspelningar från tidiga femtiotalet med lokala artister på den lilla ön Curacao norr om [simpletag]Venezuela[/simpletag]. Musiken är en gumbo av afrikanska, västindiska och europeiska influenser. För en novis påminner det en del om Buena Vista Social Club och skivorna som kom i samband med den filmen.
Plattan är ett utmärkt sällskap under varma, soliga sommardagar och kvällar. Jag har både provat att olja in utemöbler och att dricka pastis när jag lyssnade på skivan och det gick utmärkt.
Försök att få tag på ett exemplar. Det är inte omöjligt att den även kan förgylla både hösten och vintern.
Felix Zenger är en sådan där slyngel som man kan irritera sig över att det går så lätt för. Han ser ut som din polares lillebrorsa och är född 1986 i Turku, Finland. Han har förmodligen lämnat mången SYO-konsulent uppgiven, ty idag ägnar han sina dagar och nätter främst åt något så märkligt som [simpletag]beatboxing[/simpletag]. Förutom sin solokarriär (ett eget album är på gång) är Zenger en del av den experimentiella jazztrion Iiro Rantala New Trio samt flitig gästartist hos Don Johnson Big Band. Dessutom är [simpletag]Felix Zenger[/simpletag] fullkomligt galet bra på [simpletag]Hacky Sack[/simpletag]. Kolla här!
De sympatiska tjejerna i svenska country- och bluegrass-combon Abalone Dots är tillbaka med en uppföljare till den hyllade och välsålda From A Safe Distance. Nya skivan heter Traveler och är ute på Sony BMG den 30/7 (digitalt 28/7). Innan dess ska dock gruppen spela på Kulturhusets tak i Stockholm (26/7) och sedan ska det minsann säljas skivor till folket efter medverkan i Allsång på Skansen, dagen innan skivsläppet.
Den svenska uppfinningen PopCatcher fortsätter sitt korståg mot radiopladdret. Produkten som du ser här heter The Ripper, och är företagets senaste variant. [simpletag]PopCatcher[/simpletag]s teknik handlar kortfattat om att ratta in en radiokanal och skala bort allt utom musiken, som istället rippas och automatiskt läggs över på din dockade MP3-spelare. Ett enkelt sätt att över natten få tillgång till nya hits utan att behöva lyssna till programledarnas frukostvanor.
Nu genomför PopCatcher en nyemission för att få loss 4,2 miljoner friska kronor, som bland annat ska användas till programvaruutveckling och marknadsföring i svenska butiker. Nästa steg är att integrera tekniken från början i en rad andra elektronikprodukter, som mobiler, gps och mp3-spelare. Ett snyggt, enkelt och kul sätt att gå runt lagarna. Men som någon kommenterade på Gizmodo för ett år sedan: "OH boy, now radio stations will just play background beats to all their commercials so you have them on your radios AND mp3 players… genius!"
Pop Levi – Never Never Love (Playground)
Filmskaparen och musikern Pop Levi spelade tidigare bas i Ladytron, men gör numera smart popmusik på egen hand. Som ett lite anständigare Scissor Sisters leker han fram musiken i ett landskap där britpopen är övertäckt av 60- och 70-talsestetik, plastiga 80-talsproduktioner, småbögig synthfunk och en osviklig känsla för popmelodier. Lyssna själv på Poplevi.com
Reggaetörstig trivs bra på webben Informationsöverskottet i vardagen är totalt. Nästan hur jag än vrider och vänder mig ser jag reklam och information för det ena och det andra. Tröttnar jag? Ja, i alla fall till viss del. Får nog skylla mig själv, eftersom jag har en lätt överdriven mediekonsumtion.
Det finns dock något jag gärna läser ännu mer av, och det är reggae.
I Sverige skrivs det, milt uttryckt, sällan om [simpletag]reggae[/simpletag]. Det är en skiv- eller konsertrecension med dancehallstjärnor eller reggaelegender här och var. Men på det hela taget lämnas min informationstörst otillfredsställd.
Lösningen finns naturligtvis på internet. Här svämmar det över av sajter med forum, konsert- och skivrecensioner samt artiklar, krönikor och annat intressant.
Jag har under många år varit en flitig besökare av de här sajterna och vågar nu påstå att jag kan urskilja några riktiga guldkorn. Nyckeln är att hitta sajter som är gjorda av riktiga musiknördar och som bygger på en genuin vilja att dela med sig.
Är du intresserad av att veta mer om reggae tycker jag att du gör helt rätt i att glida in på:
