I sommarvärmen släpper Alanis Morissette sin nya skiva Flavors of Entanglement. Det är nu hela tretton år sedan hon tog världen med storm med Jagged Little Pill och den ögonbrynshöjande förstasingeln You Oughta Know. Skivan blev en av de mest säljande och tongivande under nittiotalet. Just det, nittiotalet ja. Av någon anledning är nämligenFlavors… full av märkliga inslag från just den epoken. Vi vet att Alanis både kan sjunga och skriva låtar, och det är inte heller det som är problemet. Problemet är att man försökt göra en "häftig" produktion genom att slänga in stråkar, "tuffa" gitarriff, discobasgångar och – tro’t eller ej – drum’n'bass. Så här skrev Dan Backman i SvD: "…låter som något uppgrävt från ett 90-tal man helst vill glömma; snårigt, självupptaget och med en digital ljudbild som tycks uppvärmd i en mikrovågsugn." Vilket summerar känslan ganska bra – det som gjorde [simpletag]Alanis Morissette[/simpletag] bra och unik var just det råa, det organiska. Utan det blir det nästan lite sorgset att lyssna på henne. Singeln Underneath undantaget, låter hon mer som Evanescence än som Ani DiFranco – om du fattar. Men kidsen kanske gillar det?