Krönika: Ska vi stoppa hip-hopen?
Konsertarrangörerna som bokar hip-hop-artister har det körigt för tillfället. Busta Rhymes Sverigebesök förra veckan resulterade i ett uppmärksammat polisingripande för narkotikainnehav (hos hans sidekick Spliff Star). Snopp Dogg upplevde samma problem i mars i år, och som av en händelse ställer nu Mary J Blige in sin kommande Sverigespelning (enligt arrangören AEG Live på grund av "tekniska orsaker"). Enligt rykten varnas kollegor för att åka till Sverige över huvud taget.
För det är artisternas anseende, image och fanrelation som ryker, trots att det kan röra sig om ett bristande omdöme hos en mer eller mindre perifer medlem av entouraget. Då blir det betydligt enklare att välja bort Sverige i turnéplanerna.
Två saker är emellertid odiskutabla i sammanhanget: 1. Narkotikainnehav är olagligt (både i USA och i Sverige). 2. Vissa människor står inte över lagen. Trots detta blir det så oerhört tråkigt när den svenska polisen ska "statuera exempel" genom att förvägra musikintresserade ungdomar att lyssna på sina idoler. För om det är en flitig narkotikakonsumtion på själva konserttillfället man vill komma åt borde det vara en ganska enkelt genomförbar (om än smått integritetskränkande) operation, som man till exmepel gör på Uppsala Reggaefestival.
Men att plocka Snoop Dogg halv två på Centralbron och att brotta ner drogmotståndaren Busta Rhymes i sitt eget hotelltum på Clarion klockan fem på morgonen känns inte som en proaktiv kamp mot drogerna. Det känns mer som en hetsjakt på offentliga personer. Varifrån kommer direktiven den här gången? Är det Sverige som går USA:s ärenden precis som i Pirate Bay-tillslaget? Eller hatar Sveriges poliskår just hip-hop? För vi hör sällan talas om att Rolling Stones, Primal Scream, Turbonegro eller Queens of the Stone Age blir bemötta med en polisrazzia så fort de landar på svensk mark.
Att rensa bland droger i hip-hop- och klubbvärlden är naturligtvis en behjärtansvärd insats. Resultatet kommer dessvärre mer troligt att resultera i en mer urvattnad klubb- och konsertperiod (vilket verkligen inte behöver betyda mindre droger). Och med tanke på alla rapporter om Stockholmsnattens gatuvåld, våldtäkter och eskalerande kokainmissbruk, verkar det som att polisen har viktigare uppgifter att ta tag i än en ensam joint på en sömnig efterfest. Populärkultur låter i sig ogärna stävjas av polismakten, och risken är överhängande att en potentiell Sverige-bojkott kostar betydligt mer för fansen, arrangörerna och klubbarna än den förmodade prestigevinsten smakar för Polisen.
I den "auktoritära demokratin" Singapore förbjöd man tidigt folk att stagediva på konserterna. Kanske vi bara ska förbjuda hip-hopare helt och hållet? "Vi har inget emot er, så länge ni inte kommer hit".
Christian von Essen, redaktör Skivkoll.se
info@skivkoll.se
Varför är det en behjärtansvärd insats att rensa bland droger nånstans? Varför får inte vuxna människor berusa sig som de själva vill? Själv hatar jag knark, men jag har aldrig förstått denna hets mot det, eftersom majoriteten av de samhälleliga skadeffekterna med droger uppstår just på grund av deas illegalitet.
Nåväl, det var inte meningen att inleda en drogliberal polemik (även om det egentligen är en viktig del i frågeställningen- låt polisen jaga tjuvar och våldsmän istället för folk som partajar), men just den raden i texten stod ut, tyckte jag.