När jag intervjuade Madrugadas sångare Sivert Høyem för snart tio år sedan var [simpletag]Madrugada[/simpletag] en ganska lokal norsk angelägenhet. Sedan dess har en hel del hänt, och för den svenska publiken blev kanske Höyem främst ett namn i och med duetten tillsammans med Ane Brun.
Efter gitarristen Robert Burås tragiska bortgång förra sommaren är nu Madrugada tillbaka med sin sjätte platta, där Burås hann lägga det mesta av sin gitarr. Den 14 maj släpps Madrugada på EMI.
Nej, vecka 18 bjuder inte på några bomber i skivhyllorna. Hip-hop-producenten, discomakaren och MQ-dansaren Kocky släpper sin andra skiva Stadium Status, fullt med poppig klubbmusik. Portishead är tillbaka med sin efterlängtade tredje studioplatta, som heter just 3. Def Leppard släpper nya Songs From The Sparkle Lounge. Hip-hop-kollektivet The Roots är också tillbaka med sin åttonde skiva, och det ska bli väldigt, väldigt intressant att höra vad Roni Size har kokat ihop på New Forms 2. Det är nu över tio år sedan han förändrade världen med New Forms. Tveksamt om den bedriften kommer upprepas.
Elephant Man – Let’s Get Physical (Bad Boy/Warner)
Jag måste erkänna direkt att mina kunskaper om nutida ragga och dancehall är ytterst begränsade, och kanske är det för att jag i skrivande stund befinner mig i Karibien som Elephant Mans nya skiva Let’s Get Physical känns så otroligt rätt. Skoningslöst, skruvat och med ett fast grepp om dansgolvet mullrar sig skivan fram med hjälp av en rad prominenta gästartister som Rihanna, Busta Rhymes, P Diddy, Wyclef, Shaggy och Swizz Beatz.
Att kombinationen tv-spel och hårdrock är vanligt förekommande där ute i stugorna kanske inte är någon nyhet för dig. Men även tv-spels- och skivbolagen verkar börja förstå detta faktum och testar nu en ny metod i jakten på nya distributionskanaler.
21-åriga Melissa Horn fick sitt genombrott som support till Peter LeMarc på hans höstturné förra året, då hon charmade publiken med sina personliga texter och smått vemodiga melodier. Den 30 april släpps debutalbumet Långa Nätter på Sony BMG, och alla som har en dragning åt svensk vistradition med moderna referenser som Lisa Ekdahl och Lars Winnerbäck (ja, han är med på ett spår) kommer förmodligen att älska [simpletag]Melissa Horn[/simpletag]. Lyssna här!
Albumaktuella Doktor Kosmos sångerska Twigggy Pop har startat en blogg. Eller, hon har outsourcat den till Indien så att hon slipper skriva den själv. Hon meddelar den indiska spökskriverskan vilka ämnen som är på tapeten, och så produceras det ett inlägg – om fildelning, feminism, demokrati eller någonting annat. En skönt politiskt ställningstagande eller bara ett kul infall på fyllan? Läs mer på twiggypop.se!
The Black Keys – Attack and Release (V2/BAM)
The Black Keys rör sig på sin femte skiva mot en klar och stor ljudbild, med god hjälp av Danger Mouse, som du känner igen från Gorillaz och Gnarls Barkley. [simpletag]The Black Keys[/simpletag] vita bluesrock hämtar dock inte mer än nödvändigt från hans värld, utan rör sig obehindrat genom historien från Hendrix via John Spencer och White Stripes, till något eget som inte gömmer sig bakom varken distortion eller överflummiga utsvävningar, utan vågar ta låtarna och musiken på allvar. Attack and Release är också en skiva som är svår att definiera tidsmässigt. Spelar man tidlös musik är det väl så det blir.
www.theblackkeys.com
Vecka 17 bjuder på nytt och efterlängtat skivsläpp från Looptroop Rockers (läs intervju här!), som är tillbaks med ett svängigt sound. Playground släpper sköna singer/songwritern Justin Rutledges Man Descending som är värd att kolla upp; electropoppiga Styrofoam (bilden) med A Thousand Words för er som gillar Postal Service, samt underbara The Weepies nya skiva (läs mer om den här!), som är ett måste för sommarkvällarna. Universal ger ut skådisen Minnie Drivers solodebut och schlagervinnaren Charlotte Perellis nya platta. Tom Pettys gamla band Mudcrunch har återförenats för skivan med samma namn på EMI, men den verkliga bomben i veckan är förstås Madonnas nya Hard Candy.
Ni har förstås sett den massvis av gånger vid det här laget, men här är ändå [simpletag]Madonna[/simpletag]s senaste singel tillsammans med inga mindre än herrarna [simpletag]Timberlake[/simpletag] och [simpletag]Timbaland[/simpletag]. Låten är väl ganska snygg på sätt och vis, men är det bara vi som tycker att deras dans känns lite…obehaglig? Åldersmässigt liknar det ju mer en mor och son-relation. En ganska flåsig mor och son-relation. Snart kommer skivan! Videon efter klicket!
Ibland när jag lyssnar på svenskspråkig hip-hop slår det mig att textförfattandet sällan når särskilt höga nivåer. Afasi & Filthy sällar sig till en kategori hip-hopartister som rör sig lätt och ledigt mellan välproducerade partyhits och socialpolitiska kommentarer, och frågan är vad som egentligen är viktigast. För radio- och dansgolvssnurr finns det gott om på Fläcken - men de politiska resonemangen blir gärna småputtriga och haltande. Vilket ibland känns synd.
