Det legendariska svenska [simpletag]thrash[/simpletag]/[simpletag]death metal[/simpletag]-bandet At the Gates genomgår just nu en imponerande återuppståndelse efter tio års vila.
Svenska [simpletag]Last Days of April[/simpletag] ska i dagarna bege sig ut på en efterlängtad USA-turné. Skivkoll ringde upp Karl Larsson, bandets hjärta och motor.
Hur är läget?
- Sådär, jag är sjukt förkyld. Vi åker tidigt imorgon bitti – jag ska ta flygbussen klockan 04.00 i natt, så det kommer inte direkt bli bättre av det.
Varför har det tagit så lång tid för er att komma till USA?
- Vi har velat åka till USA i tio år, men det har varit lite för svårt och lite för dyrt helt enkelt. Vi har väntat på att kunna hoppa på en turné som känts värd att åka över för. Nu fick vi en bunt spelningar tillsammans med Lemonheads, och då kändes det helt rätt.
The Kills – Midnight Boom (Domino/Playground)
The Kills tillhör ett av de banden som blivit så oerhört upplyft vid ett specifikt tillfälle, att det nästan inte lönar sig att komma tillbaks alls. Debuten Keep On Your Mean Side från 2003 blev då alla kritikers lilla bluesrockiga gullegris, men nu är rösterna inte lika vänliga mot [simpletag]The Kills[/simpletag].
Det är svårt att skriva uppdaterat och engagerat om skivor. Ibland kan det vara en skör linje mellan vad som är en nyhet och vad som uppfattas som en recension. På Skivkoll försöker vi syssla med konsumentupplysning – antingen rena nyheter om skivor som kommer (men som inte finns tillgängliga ännu), eller texter av mer recenserande karaktär, där man förklarar hur det låter.
Vecka 10 bjuder bland annat på nya skivor med svenska veteranrockarna Caesars, brittiska framgångssagan Adele, och elektroniska indiebandet Three is a Crowd (TIAC). Indierockveteranen Stephen Malkmus släpper nya Real Emotional Trash, Håkan Hellström har äntligen begåvat världen med en ny singel, och självaste Nick Cave är tillbaks med den fjortonde plattan tillsammans med The Bad Seeds. Och så en ny skiva med sköna Erykah Badu förstås!
Danska Printer är tillbaka med sin tredje skiva på danska skivbolaget Statler & Waldorf, men i Sverige har technopoppiga I Can Take More precis släppts av Adrian Recordings.
[simpletag]Printer[/simpletag]s musik påminner om andra electronincaprojekt med manlig sång, med mer lutning åt Junior Boys lite dystra klubbmusik snarare än Hot Chips dansindie eller Postal Service emoblippande.
Liksom Junior Boys kan dock den allvarliga stämningen ta överhanden, vilket förmodligen inte alls var meningen – "We simply had more beers and never danced so much as during the making of this record", som gruppen själva säger. Live kan Printer förmodligen få igång ett riktigt bra sväng, och gruppen kommer även att genomföra en rad Sverige-spelningar i vår. På deras artistsajt hos Statler & Waldorf finns all information du behöver om bandet, och du kan där även lyssna på hela I Can Take More.
Att göra musik som är på samma gång sprudlande och politisk är svårt – det kan lätt bli "Tröjan"-stämning av det hela. Nu är i alla fall Östersundsbandet Vapnet tillbaka med en singel som andas både samba och samtidskritik. Både Plötsligt händer det inte och Aldrig där (som nästan är ännu bättre faktiskt) är välproducerade och medryckande poplåtar med den sedvanligt bistra (eller underfundiga) världssynen som bara [simpletag]Vapnet[/simpletag] kan leverera med samma likgiltighet varje gång. Singlen är dessutom som vanligt väldigt snygg. Albumet kommer i april.
