Nicolai Dunger – Niccolide and the Carmic Retribution (EMI)

[simpletag]Nicolai Dunger[/simpletag] är en stadig del av svenskt musikliv. Samtidigt är han också lite av en outsider. Kanske beror det på att han verkar göra precis som han vill.

De senaste åren har han visat hur man gör alt-country-knorr med bravur på Here’s My Song… 2004, och han har utforskat både [simpletag]Edith Södergran[/simpletag]s lyrik på Nicolai Dunger sjunger Edith Södergran 2006 och sitt eget textförfattande på första svenskspråkiga plattan Rösten och Herren året därpå.

Nu är han tillbaks med en Jari Haapalainen-producerad engelskspråkig platta med ytterligare en mer eller mindre hopplös titel. Visst tar Nicollide… till viss del vid där Here’s My Song… slutade, men den är också mindre direkt – mer subtil. Det här är mer än en singer/songwriter-platta i mängden – Niccolide and the Carmic Retribution är en ganska episk, klassiskt funtad historia, som liknar mer ett sammanhängande stycke musik än en samling lösryckta sånger. Detta gör också att skivan tar längre tid att ta sig in i, men när man väl hittar den röda tråden är det inte svårt att inse att Nicolai Dunger gör stor musik. Det här kan mycket väl vara en av årets stora svenska skivor, i all sin lågmäldhet. 

Lyssna på hela skivan på www.myspace.com/nicolaidunger