
NOFX – They’ve Actually Gone Worse Live!
(Fat Wreck Chords/Border)
Det är något lite tragiskt med band som fyllt 40, men som fortfarande beter sig som femtonåriga skatekids. Men för skatepunkbandet NOFX är det förlåtligt, trots att det ibland blir ansträngt när de deklarerar hur fulla och höga de hela tiden är. Det blir också inledningen på gruppens andra liveskiva They’ve Actually Gone Worse Live – som är en uppföljare till 1995 års I Heard They Suck Live. Fat Mike försäkrar oss om att det idag är tredje kvällen i rad de spelar på Slim’s i San Fransisco, och att ikväll är de helt "fucked", vilket bådar för den bästa spelningen av de tre.
Den som däremot tror att [simpletag]NOFX[/simpletag] bara sjunger om öl och lesbiskt sex har förmodligen inte tagit del av deras senare alster, där mycket av fokus har legat på Bush-bashing och religionshat. Samtidigt har de givetvis ett trovärdighetsproblem eftersom de vägrar växa upp och bli seriösa "på riktigt".
Ljudmässigt är [simpletag]They’ve Actually Gone Worse Live[/simpletag] oklanderlig, och alla som gillar eller har gillat NOFX bör få viss adrenalinutsöndring när de drar igång. Att välja att inte spela en enda av låtarna från den förra liveskivan är en utmaning, och tyvärr faller lite väl många av gruppens självklara hits bort (Linoleum, Moron Brothers, Bob, White Man, Soul Doubt, Beer Bong, The Brews), vilket är både synd och onödigt (det var ändå tolv år sedan förra liveskivan). Bäst blir NOFX när de drar upp tempot och kör "eight songs in six minutes", och river av enminutare av Murder the Government, Mono-Syllabic Girl, I’m Teling Tim med flera. Då visar NOFX att de fortfarande har tempo och energi.
Tyvärr tappar skivan i just tempo på slutet, med flera anonyma låtar i rad. När sista låten Stickin In My Eye drar igång är det pepp på hög nivå igen, och när extranumret inleder med öppningen från den fantastiska 18-minuterslåten The Decline från 1999 finns det inget du hellre vill lyssna på. Därför blir det helt oförlåtligt att låten fejdar ut efter en minut.








Måste säga att detta är ett grymt livealbum.
Det som är så jävla skönt med NOFX är ju att när dom spelar live så är det någonting annat än att lyssna på deras vanliga album.
Dom snabbar upp låtar, ändrar texterna och spelar fel och har jävligt roligt.
Nu har vi även turen att dom kommer till Sverige i sommar!
Och att slutet på albumet skulle vara anonyma låtar kan jag inte hålla med om.
Då kan du inte ha lyssnat så mycket på dom på senare år.
Jag tycker att What Now My Love, Lori Meyers, We March To the Beat Of Indifferent Drum, I, Melvin, Green Corn och Whoops I OD’d är både bra och inte alls anonyma.
Av mig får albumet toppbetyg. Precis som deras senaste album. Och mycket annat dom har gjort.