Arkiv för November, 2007
Video: “Alla som inte dansar”
Det har ju florerat ett par hyllningsvideos på YouTube till Maskinens fräcka hit Alla som inte dansar, med den gamla beprövade sanningen "alla som inte dansar är våldtäktsmän". Nu kan vi i alla fall presentera den fina originalvideon som kom till slut! Och vilka som är medlemmar i Maskinen har ni ju redan diskuterat sönder här på Skivkoll, så det är ingen hemlighet längre. Läs mer om Maskinen och Alla som inte dansar här!
Mixaloo återupplivar mixtapet
Mixaloo är en ny New York-baserad musiktjänst som fortfarande befinner sig på beta-stadiet. Principen är enkel - gör ditt eget virtuella mixtape med någon du gillar i åtanke, och posta det på bloggar, MySpace eller Facebook.
Läs vidare ‘Mixaloo Ã¥terupplivar mixtapet’
Ungdomskulen skaver harmoniskt
Ungdomskulen - Cry Baby (Ever/!K7/Playground)
Denna trio från vackra Bergen i Norge kallar sig för "låg- och mellanstadiet" fast på norska. De låter ungefär som om Fugazi hade växt upp i de norska fjällen och lyssnat på Motorpsycho istället för en massa hardcoreband från Washington DC.
Ungdomskulen skapar en eklektisk och episk ljudmatta på endast bas, trummor, gitarr och sång - det spretar och bänder åt alla håll, vilket på ett vackert sätt skapar harmonier och dynamik i Ungdomskulens musik. Den urskevade postrocken (eller vad man nu ska kalla det) blir dock aldrig för påfrestande, eftersom det hela tiden ligger ett sånt frenetisk driv i musiken. Det här är svängig och opretentiös rock, som i fel händer skulle kunna förvandlas till den tråkigaste varianten av svartluggad konstskole-pretto. Men Kristian Stockhaus, Øyvind Solheim och Frode Kvinge Flatland har för nära till både punkrocken och till fiskmarknaden i Bergens hamn för att det ska inträffa.
Elmo balanserar med stil
Elmo - Kamikaze Heart (Bonnier Amigo)
Inom svensk indiepop finns ett anslag, en ton som pendlar mellan det banala och naiva, samt en slags sprudlande storslagenhet som amerikansk och brittisk indie inte riktigt vågar sig på. Elmo kommer från Jokkmokk och kombinerar de båda extremerna på fullängdsdebuten Kamikaze Heart. Med influenser från bland andra Håkan Hellström, Broder Daniel och The Ark, skapar han en egensinnig och medryckande popmusik som ständigt balanserar på gränsen till en konfettisprutande baltisk schlagerkavalkad, men som nästan alltid också håller sig på rätt sida.
Svenska skivsläpp vecka 48
Ju närmare jul vi kommer, desto mer suddas höstens svårmod och tungsinthet bort. Alla de bistra männen har redan släppt sina plattor för i år, och nu är det tjejer på tur. I veckan bjuds vi bland annat på hits med Sheryl Crow, en ny Kylie-platta, countrypop med Jill Johnson, samt nyremixer av gamla Pandoralåtar!
Teddybears släpper även i Sverige
De största reklamrockarna av de alla - Teddybears - släpper den 5 december albumet Soft Machine på SonyBMG i Sverige.
Läs vidare ‘Teddybears släpper även i Sverige’
Fucked Up julsingel
Inte nog med att Fucked Up är ett smått fantastiskt bandnamn. Musiken låter också precis som man förväntar sig - brölig, ölmagad, skallig och svettig blandning av old school hardcore och fyllepunk.
Fucked Up ligger på skivbolaget Jade Tree, som vanligtvis ger ut trevliga kärlekskranka män. Den 15 december ger Fucked Up ut en limiterad vinylsingel med det passande julnamnet David Christmas. Men det är B-sidan på singeln som är mest intressant, med bidrag från ett sammelsurium av vänner, musiker, indierockare, punkare och mest otippad av alla - Nelly Furtado, som råkade vara i studion bredvid. Intäkterna går till välgörenhet, precis som det ska vara i juletider.
Läs bandets roliga blogg på http://lookingforgold.blogspot.com/
Jackson Five återförenas
I DN kan läsas att den gamla popgruppen Jackson Five under 2008 kommer att återförenas för en turné, med Michael Jackson medverkande på ett eller annat sätt. Enligt storebror Jermaine är gruppen "skyldiga sina fans det". Det måste innebära att han utgår från att de faktiskt har fans 2008, eller? Det kan ju bli lyteskomik på hög nivå. Om det finns planer på några nya skivor förtäljer dock inte historien.
Zombiehyllning med Death Breath
Death Breath. Efter rockhjälten Nicke Anderssons souligare tongångar med The Solution och efter Hellacopters alltmer trevliga rocksound, kom det till slut en motreaktion. Hellacopters finns inte längre, vilket gör att Nicke Andersson nu kan lägga mer tid på det semi-ironiska döds-projektet Death Breath, där han själv spelar trummor och gitarr. Videon till låten, som också heter just Death Breath, är en underbar hyllning till B-skräckisar med zombies och rädda blondiner som främsta drivkraft.
Intervju: Loney, Dear
Loney, Dear har på några få år gått från sovrums-demos till turnerande över hela världen och en till synes enad hyllningskör av musikkritiker. Emil Svanängen är hjärna, hjärta och motor i gruppen, som just avslutat en intensiv turnéperiod som förband åt bland andra Vic Chestnut, Andrew Bird och Athlete. Loney, Dear har en unik ton och en fantastisk förmåga att paketera finurliga melodier - gillar du det du hör kommer du snabbt inse att det inte finns en dålig Loney, Dear-låt. Skivkoll mailade över några frågor till en sparsmakad Emil Svanängen. Lyssna, läs och se mer på www.loneydear.com
Berätta om ert turnerande den sista tiden – vad har varit bäst och sämst?
- Bäst slutet. Sämst början. Bäst människorna (frankrike, usa, kanada, holland, Andrew Bird och hans crew!). Jag gillar festivaldagarna när man kan gå runt och ha PRAO bland alla som jobbar med catering, ljud, ljus och artister.
Det känns som att din musik har spritt sig på ett organiskt sätt. Hur ser du själv på din "karriärutveckling"? Har det blivit som du hade tänkt dig?
- Jag har spelat mycket mer än jag tänkte mig. Har nästan börjat gilla det dock. Försöker att bara göra sånt jag gillar och tacka nej till annat.
Läs vidare ‘Intervju: Loney, Dear’
De 10 senaste kommentarerna