Ken Ring – Äntligen Hemma (P.O.P.E/Playground)
Svensk hip-hops badboy Ken Ring är tillbaks. Medialt har Ken från Hässelby fått oproportionerligt mycket uppmärksamhet genom åren (i alla fall om man jämför med kollegor som Ayo, Blues, Eye n Eye), och det har förstås varit på gott och ont. Men oftast har det inte handlat om musiken. Det har mest handlat om kränkta kungahus, kåken och kokain. Och visst får man känslan av att Ken mer säger det han behöver säga för att gå vidare, snarare än ser sitt rappande som ett hantverk. Hans fokus har legat på produktionssidan, där han sedan 2004 har samarbetat med stadige norske Tommy Tee. [simpletag]Ken Ring[/simpletag] är något så ovanligt som en gangstarappare med stort, blödande hjärta. Inte många svenska rappare skulle fixa att skriva om sin döda mor som i debutsingeln Mamma för åtta år sedan, och nu hjärtskärande direkt till sin dotter i Bryter Tystnaden. Men med Ken känns det helt naturligt och äkta. Som att cirkeln är sluten.
www.barabazz.com är Kens officiella hemsida. Där kan du enkelt ladda hem alla hans skivor billigt via ett sms.
Veckans [simpletag]releaselista[/simpletag] utmärker sig genom att bjuda på mängder av återutgivningar, vilket kanske är ett tecken på att det börjar gå mot jul. Musik-DVDerna har också på allvar påbörjat sitt korståg på väg mot granen. [simpletag]Britney Spears[/simpletag] nya skiva kom lite tidigare än beräknat på grund av nedladdning, och [simpletag]E-type[/simpletag] släpper sin nya platta Eurotopia. Är det 1998 igen? The Libertines kommer med en Best of-skiva. Starkt jobbat efter två fullängdare!
Sambassadeur – Migration (Labrador/Border)
Det är något extra sympatiskt med helgjutna album nuförtiden när låten tagit över. Det är svårt att säga om svenska indiegruppen Sambassadeurs nya skiva Migration är så trevlig bara för att den inte skaver någonstans, men faktum är att den tränger sig igenom bakgrundsbruset med sina anspråkslösa men starka melodier och vill bli spelad igen. [simpletag]Sambassadeur[/simpletag] har naturligtvis inte blivit tuffa på något sätt, men deras vackra, drömska flöde av musik har ofta mer gemensamt med brittiska indiebandet [simpletag]Lush[/simpletag] och Labrador-kamraterna [simpletag]Radio Dept[/simpletag] än med exempelvis [simpletag]Belle and Sebastian[/simpletag] – även om man lånat friskt från Is It Wicked Not To Care på den fantastiska singeln Final Say.
Okej, här har du vinterns stora dansgolvsdänga. Bakom namnet Maskinen döljer sig anonyma musiker, vilket naturligtvis får oss att spekulera i vilka kändisar som står bakom låten Alla Som Inte Dansar, den dummaste eller smartaste låt du någonsin hört. Singeln släpps inom kort – kom ihåg var du hörde det först. Alla som inte dansar är våldtäktsmän.
Kanye West ligger inte på divanen och röker cigarr för att det går bra nu. I dagarna har rapparen nämligen släppt en ny bok. Tillsammans med J Sakiya Sandifer har [simpletag]Kanye West[/simpletag] totat ihop ett verk kallat Thank You And You’re Welcome. Boken ska, enligt Kanye själv, bestå till stor del av "Kanye-isms – the creative, humorous and insightful philosophies and anecdotes used in creating my path to success".
Boken går förstås att köpa via Kanye Wests imponerande hemsida. Och när du ändå är igång, gå in på Kanyes blogg också – där postar han prylar, branschskvaller och gamla [simpletag]hip-hop[/simpletag]videos i en märklig men skön blandning.
I dessa förvirrade digitala tider kan det vara bra att komma ihåg att det finns ett stort utbud av aktörer där ute, som erbjuder ny [simpletag]musik[/simpletag] i digital form till (relativt) rimliga priser. Legalmusik.com är en informationssajt som är framtagen av [simpletag]IFPI[/simpletag] – skivbolagens intresseorganisation i Sverige. Sajten är kanske inte så påkostad och informativ som vi skulle önska, men där finns i alla fall listor över svenska musiktjänster och skivbutiker på nätet. Och så lite obligatorisk [simpletag]fildelning[/simpletag]shets under fliken Sanning eller Myt.
Veckans albumlista toppas av Kents nya skiva Tillbaka Till Samtiden, som alla verkar prata om. Den manliga dominansen är påtaglig, på gränsen till lite obehaglig. Först på trettonde plats hittar vi Katie Meluha, och efter henne Miss Li på 23:e plats.
1. [simpletag]Kent[/simpletag] – Tillbaka Till Samtiden
2. Christer Sjögren – Älskade Andliga Sånger
3. [simpletag]Bruce Springsteen[/simpletag] – Magic
4. [simpletag]The Hives[/simpletag] – The Black and White Album
5. Lars Winnerbäck – Daugava
6. Paul Potts – One Chance
7. Peter LeMarc – Kärlek i Tystnadens Tid
8. Thorleifs – Våra Bästa År
9. Luciano Pavarotti – Pavarotti Forever
10. John Fogerty – Revival
Listan baseras på albumförsäljning vecka 43, 2007.
Om du vill ha nyheter om aktuella [simpletag]skivsläpp[/simpletag], skvaller från [simpletag]musikbranschen[/simpletag] och intervjuer med aktuella artister ska du gå in på Skivkoll.se varje dag. Men ännu smidigare är förstås att prenumerera på nyheterna. Det kan du göra på två sätt. Antingen genom att anmäla dig till vårt nyhetsbrev (i mittenspalten på sidan), som innebär att du får alla notiser i ett litet mail vid dagens slut, eller genom att prenumerera på Skivkolls nyheter som RSS i din feed-läsare. Har du ingen feedläsare är det bara att kila in på reader.google.se och skapa ditt alldeles egna nyhetsflöde. Sen är det bara att klicka loss på alla RSS-symboler du ser på dina favoritsajter. Skivkolls feed har adressen http://feeds.feedburner.com/skivkoll.
Kolla även på Bloggverket.se om det finns andra titlar som intresserar dig!
Plain White T’s – Every Second Counts (Hollywood Records/EMI)
Det är lätt att förstå varför Plain White T’s väljer att inleda sin tredje skiva Every Second Counts med den fina lilla balladen och tillika monsterhitten Hey There Delilah. För i övrigt har inte Plain White T’s så mycket mer att erbjuda än ganska harmlös emo-punk-pop med ganska platta texter och ganska fångande refränger. Med tanke på den hårda konkurrensen får man positionera sig för att nå fram, och för [simpletag]Plain White T’s[/simpletag] är det ganska uppenbart att det är popen de bör satsa vidare på. Även sista låten Let Me Take You There är en utmärkt MTV-ballad, men däremellan når låtarna – hur pigga de än är (Figure It Out är bra) aldrig upp till nivån hos de stora pojkarna i [simpletag]Blink 182[/simpletag], [simpletag]Greenday[/simpletag] eller [simpletag]Jimmy Eat World[/simpletag].
