Sånt här är taskigt. Någon funny guy vid namn "Sexy Rexy" hade lite tid över, så han gjorde en nedräknare och lade upp den på en sajt vid namn RadioheadLP7.com. Ni kan ju räkna ut själva att musikälskare, journalister och bloggare världen över slog knut på sig själva av upphetsning. Lördag morgon kom och gick, och ingen ny Radioheadskiva visade sig på gatorna. Istället kan vi på sajten idag begrunda alla grundlurade sajtredaktörer som givit inlänkar, och en kommentarfunktion är igångsatt. Kommentarerna pendlar mellan imponerade applåder och rena förolämpningar.
Gå in på www.radioheadlp7.com!
SvD publicerade igår en lista över de bästa smultronställena för att hitta ny musik. Nu vet du var musikeliten surfar, var skivbolagen hittar de nya släppen och var bloggarna hittar sina nyheter. En behändig liten resursdatabas med andra ord.
Amazon.com har sjösatt en egen stor webbutik för mp3:or. Snabbt, enkelt och billigt ska det vara att köpa låtar eller hela album. [simpletag]Mp3[/simpletag]-filerna är inte kopieringsskyddade på något sätt, utan kan spelas och kopieras hur mycket som helst. 2 miljoner låtar har man i sitt sortiment så här långt, och det ska bli spännande att se om de får med sig alla de stora skivbolagen. Notera den stora bilden på en [simpletag]iPod[/simpletag] – kanske en extra nagel i ögat på iTunes Music Store?
Twista – Adrenaline Rush 2007 (Atlantic/Warner)
Tio år efter Adrenaline Rush är Chicago-rapparen Twista tillbaks med sin femte fullängdare, Adrenaline Rush 2007. Och visst finns det flera låtar som är riktigt pigga produktioner, bland annat rappa Creep tillsammans med T-Pain, och hitten Give It Up med Pharrell. Twista blandar söderns gapiga crunk-influenser med sirliga västkustsynthar och stundtals närmar han sig nästan brittisk grime. Det är mycket nedpitchade mansröster på de hårdare, smattrande låtarna och uppitchade kvinnoröster på de sedvanligt småjuckande r’n'b-balladerna. Twista har inte skapat ett [simpletag]hip-hop[/simpletag]ens mästerverk i Adrenaline Rush 2007, men väl ett knippe låtar som kommer funka både för MTV och för dansgolvet.
www.twista.com
Quit Your Dayjob – Tools For Fools (Bad Taste Records)
Vissa band vet man aldrig var man har dem, vilket kan vara både väldigt förvirrande och naturligtvis oerhört uppfriskande. Quit Your Dayjob är dock ett band man inte behöver förstå för att tycka om – det är tillräckligt skönt att de gör precis vad som faller dem in. Oavsett om de låter som "Devo in a wheelchair", "Kraftwerk on punk rock" eller bara skev, kompromisslös rymdpunk. På nya skivan Tools For Fools samarbetar Jonass, Marcass och Drumass med så vitt skilda artister som kreddiga New York-rapparen R.A The Rugged Man och svenska radiorockarna The Sounds. Med låtar som Beat the Boss, Police Are Coming och Execute the Pranksters visar de återigen var skåpet ska stå. Eller, de har nog egentligen ingen aning om var skåpet ska stå, och de bryr sig inte. Skivkoll skickade förstås över några frågor för att få reda på lite mer om Quit Your Dayjob.
Att skriva om emo är alltid känsligt. Alla har sina uppfattningar (eller missuppfattningar) om vad emo egentligen är, när det egentligen startade, och vilka skivor som räknas som de mest inflytelserika. Om man nu ens accepterar termen över huvud taget. Men det här ska inte handla om emo i allmänhet, för då skulle jag naturligtvis prata om Fugazi, Dischord records, Rites of Spring och andra tidiga och viktiga aktörer inom genren.
The Weakerthans – Reunion Tour (Burning Heart)
Alla som är något så när insnöade på skatepunk har otaliga gånger gått igång på John K Samsons mullrande basspel och de stundtals malplacerade småfalska kärlekssångerna på ursinniga veganpunkarna Propagandhis klassiska skivor. Men det är i Weakerthans som Samson verkligen får utlopp för sin egen begåvning. I Winnipeg, Kanada sitter Samson och plitar ihop sina finurliga texter, som är en blandning av plumpa kärleksdikter, kaffesumpsrealism och en revolution som får ta sin tid – som genomförs med intellekt, kärlek och nattligt rödvinsdebatterande. Ibland får man nästan känslan av att texterna utgör större existensberättigande som just vackra pusselbitar än som berättelser, men i stundens hetta spelar det egentligen inte så stor roll. Weakerthans är musik för alla som tycker att Death Cab For Cutie blivit för slickt kommersiella; för alla som tycker att texter ska ge tuggmotstånd i hjärnan på nattbussen hem.
Den här veckan ser skivor från bland andra Club 8, The Weakerthans, Foo Fighters, Devendra Banhart och Iron & Wine dagens ljus. Läs hela listan över svenska skivsläpp vecka 39 2007!
Devendra Banhart – Smokey Rolls Down Thunder Canyon (XL/Playground)
Precis när vi börjat förstå att tycka om Devendra Banhart, denna märkliga blandning av Thomas Di Leva och Antony Hegarty. Smokey Rolls Down Thunder Canyon är hans femte skiva, och den som vant sig vid lågmälda vackra utsvävningar i en musik som andas både singer/songwriter och folk, är Smokey ganska förvirrande. Han har nämligen – istället för att förfina sitt eget uttryck – gett sig i kast med alla andras uttryck. I flera låtar sitter han på ett inrökt café i Venezuela och sjunger på spanska, och plötsligt mynnar han ut i en Kevin Rowland-pompös gospel (Saved), geggar runt i en funkrökare (Lover), leker med Lee ”Scratch” Perry-dub (The Other Woman), låter som Jim Morrison här, som Elvis där, 60-tal, 80-tal. Låtarna är givetvis aldrig rent dåliga, men helheten blir…ja, ingenting. Vissa har förstås redan passat på att utnämna Smokey till [simpletag]Devendra Banhart[/simpletag]s White Album, men bara för att en skiva är spretig och eklektisk behöver den inte vara stor och viktig. Till nästa gång får nog Devendra tona ned på pastischerna och fundera på hur han själv egentligen låter.
Release 24 september.
Här är videon till Kents senaste singel, Ingenting. Ingen kan få diskbänksrealism att verka så dramatiskt som mellanmjölkens eget Depeche Mode – här är gorillor, skenande hästar och krokodiler som försöker fånga snöflingor.
